tisdag 23 november 2010

VA??

VARFÖR HAR INGEN BERÄTTAT FÖR MIG ATT WILLIAM OCH KATE ÄR FÖRLOVADE? HALLÅ?

Gud. Känner mig helt uppspelt. Hatar när jag får reda på sånt här för sent, och på natten, för då finns det ju ingen att prata med. Såg den här intervjun, och jag gillar verkligen Kate. Hon verkar så nervös och snäll. Stackarn. William verkar jättegullig också, älskar det där på slutet när hon typ svamlar lite och han klappar henne på knäet och är jättesnäll. Värsta drömprinsen typ. Höhö. Fattar ni... drömprins... prins....hehehe. I alla fall, gud vad roligt med ett till bröllop! Och redan nästa sommar! Wiho!

torsdag 18 november 2010

HP

Igår såg jag Harry Potter and the Deathly Hallows. Det var premiär igår, och salongen var fullsatt. Fem minuter in i filmen tittade jag och Malva på varandra och insåg att det här skulle bli en jävligt jobbig upplevelse. För, det är ju något fel på folk på bio. Varje gång Ron sa ett ord så skrattade folk så att de höll på att trilla av stolen. Till och med när han var jättearg på Harry och lämnade honom och Hermione i skogen. Folk var helt hysteriska. De var så till sig att man nästan kunde höra hur de fick gåshud när Harry kom till sina föräldrars grav. Det var lite som när jag var 6 år, hade slutat vara rädd för jultomten och han äntligen kom in genom dörren. Förtjusning utan dess like liksom. När filmen var slut så skrek de "NOOOOOOOOO". Jag skojar inte.

Det var tråkigt att alla var så dryga, för jag gillade filmen annars. Jag tycker att det är bra att de delade upp den i två, för annars hade de missat alldeles för mycket från boken.

Imorn har jag tenta. Klockan åtta på morgonen. Det är det jobbigaste med att ha tenta imorn, att den är så satans tidigt. Vet inte hur det kommer gå heller. Jag har knappt pluggat alls, men å andra sidan vet jag inte hur mycket det skulle hjälpa om jag hade gjort det heller.

Hel apropå ingenting, jag hittade en bild som jag tog precis innan jag gick och klippte mig för nån månad sedan. Det är sjukt hur snabbt man vänjer sig vid kort hår, och hur snabbt man glömmer hur långt håret faktiskt var innan.

Läskig tjej på bilden för övrigt...

tisdag 16 november 2010

Tjuvar och sånt

Det är rätt påfrestande att bo i korridor ibland, för tydligen har inte alla lika mycket vett i skallen. Förra veckan bakade jag en kladdkaka. Det var folk i köket samtidigt som jag bakade, så självklart erbjöd jag dem att smaka en bit. So far, so good. När jag gick och la mig samma kväll var ungefär halva kakan uppäten. När jag kom in i köket nästa dag var kakan slut. Alltså, allvarligt? Man äter väl inte upp en kaka som någon annan har bakat? Samma sak igår. Jag bakade en tigerkladdkaka den här gången (väldigt gott, för övrigt!) och erbjöd de två personerna som var i köket med mig att ta en bit. Imorse var det världens minsta lilla pyttebit kvar av kakan. Men, nu skojar ni väl? Det är ju så himla oartigt och konstigt bara. Det är inte att jag verkligen ville äta kakan, men den är ju min! Man kan väl åtminstone fråga innan man äter upp allt liksom. Väldigt irriterande.

På fredag har jag tenta och jag har nog aldrig varit mindre stressad för en tenta. Det är i social studies, och det kommer att vara fem diskussionsfrågor (som man dessutom får välja från åtta frågor) om vissa ämnen inom amerikanskt och brittiskt samhälle. Det är rätt intressant, men jag är ju faktiskt inte så duktig på samhälle och politik och sånt (eller snarare, inte så intresserad av), så vet inte riktigt varför jag är så lugn. Paniken kanske kommer.

Imorn ska jag på HP7. Är ganska excited, fast där vet jag inte riktigt heller varför, för jag gillar ju faktiskt inte Harry Potter-filmerna särskilt mycket.

Nu ska jag fortsätta att titta på Rebecca och Fiona på SVT Play.

söndag 14 november 2010

Segt

Men jävlar vilken seg helg jag har haft. Har bara legat och degat hemma hos Christian, medan han har spelat dataspel dygnet runt. Kul. Har snart spelat klart Super Mario, tror jag. Är på sista världen nu.

Har känts som att jag börjar få urinvägsinfektion igen, så nu har jag varit ner till Ica och handlat mängder av tranbärsjuice. Den ska inte vinna, infektionen.

I fredags fick jag mitt första VG för terminen (och antagligen mitt enda eftersom det var i litteraturdelen, som är det enda jag är bra på). Det var skönt.

Nej, de sista banorna i Super Mario väntar.

onsdag 10 november 2010

Gråtfest

Jag prenumererar på mejl från tv.com, och den här veckan hade de en artikel om avsnitt av TV-serier som alltid får en att gråta. Jag blev inspirerad, och tänkte göra en likadan lista.

Grey's Anatomy - Now or Never (2)
Det här är det sista avsnittet av säsong 5 av Grey's Anatomy, och aldrig har ett avsnitt av en TV-serie gjort mig lika chockad. Jag kommer ihåg att jag skrek högt under 007-stunden och att jag sedan grät som en galning (förstås).



The Office - Niagra, Pt.2
Jim och Pams bröllop är definitivt det bästa tv-bröllopet någonsin. Grät väl kanske en miljard glädjetårar (och gör fortfarande varje gång jag ser klippet)




The Office (BBC) - Christmas special, pt. 2
Återigen, kan inte få nog av kontorsnisse - receptionist-kärlek. Tror faktiskt att Dawn och Tim tar hem priset för bästa gråtframkallare, framför Jim och Pam.



The O.C. - The Graduates
Marissa dör, och även om hon var skitdryg oftast så var det här plågsamt sorgligt.



The O.C. - The end is not near, it's here
Jag vet att många tycker att serien dog med Marissa, men jag älskar den här avslutningen. Lyckliga slut = tårfest för min del.



Buffy the Vampire Slayer - Seeing Red & Chosen
Fy satan vad jag grinade när Tara dog. Och när Spike dog. Fy satan alltså.
(kunde inte hitta de riktiga klippen, det är bara fan-grejer på youtube)





Friends - The Last One
Men hörni, här krävs ju faktiskt inte ens en förklaring.



True Blood - I will rise up
Åh, jag gillade ju Godric! Hemskt, hemskt sorgligt.



Spin City - Goodbye (2)
Alltså, i slutet, när Michael J. Fox kommer ut. Herregud alltså. Spin City är för övrigt en av mina absoluta favorit sitcoms (Sara, kommer du ihåg chocolate Jesus?).



Cold Feet - de två sista avsnitten
Jag avslutar med det absolut sorgligaste. Alltså, varför i helvete gjorde de så här? Det är ju verkligen så fruktansvärt jävla sorgligt att jag bryter ihop bara jag tänker på det.






Nej. Fyfan. Bra sätt att tillbringa kvällen på. Lär väl gråta mig själv till sömns. Ni som kollar lika mycket tv som jag (Jenny och Teresa), gör gärna en egen lista på sorgliga stunder i era bloggar!

tisdag 9 november 2010

Nej, nu skojar du

Allvarligt? Snöstorm? Verkligen? Jag vill dö. Efter förra vintern så hatar jag snö över allt annat. Blir så jäkla deprimerad alltså. Orkar inte med kylan och slasket. Jaja, nu bor jag ju i det här landet så får väl helt enkelt acceptera det.

Ville mest klaga på snön. Annars gör jag inte så mycket. Läste ut Polly Toynbees Hard Work igår. Den var rätt trist. Nu har jag börjat med The New East End. Gissar på att den också kommer vara trist, men får hålla hoppet uppe.

Hejdå.

söndag 7 november 2010

Sunday

Det är sjukt kallt ute idag. Den här helgen har varit lugn (ovanligt...), tillbringade fredagskvällen framför Super Mario och Grey's Anatomy, och var hemma hos Christian igår. Efter mycket tjatande lyckades jag få honom att gå med mig på en promenad till kyrkogården. Det var superfint med alla ljus, fast jag är lite nervös att vi kanske råkade trampa på en grav. Det var så mörkt så man såg inte vart man gick.

I veckan var jag med om något sjukt konstigt. Jag hade cyklat hem till Christian, och när jag låste cykeln såg jag att det stod en polisbil där. Jag blev livrädd, för jag har inga lysen på cykeln och har verkligen inte råd att betala böter. Som tur var så var bilen tom. Jag gick in i Christians hus, och i trapphuset på andra våningen så står två poliser och pratar med en tjej. Medan jag tränger mig förbi hör jag hur den ena polisen säger till tjejen: "Men, du kan ju förstå att man blir rädd när du förföljer någon och har med dig en kniv?". Jag sprang resten av trapporna upp för att genast berätta för Christian. Fruktansvärt spännande. En riktig stalker liksom!

Nu borde jag läsa men tror jag ser på något avsnitt av The Vampire Diaries istället.

tisdag 2 november 2010

Hemma, tillbaka och redan helt slut

Jag har haft en väldigt bra helg med min familj. Känns som att det var väldigt länge sedan vi var hemma allihopa samtidigt, så det var mysigt. Avkopplande också, eftersom jag valde att strunta i plugg och ångest den här helgen. Desto jobbigare var det då att komma tillbaka till en hel hög med artiklar och böcker som ska läsas.

Ägnade gårdagseftermiddagen åt att läsa typ en miljon artiklar om indianer och latinos. Det var förvisso rätt intressant, men det finns ju ändå roligare saker man kan göra. Sedan läste jag igenom alla uppsatser som de i min writing-grupp hade skrivit och tittade extra noga på en av dem. Jag hann också med att hänga upp alla tavlor jag fick med mig hem. Det blev väldigt mysigt (fast jag hade inga bra snören att hänga upp dem i så det fick bli typ 1,5 cm vita bomullsband, ser lite underligt ut). Efter det cyklade jag till Folkes, handlade mat och lagade sedan kycklingwok åt mig och Christian. Vi tittade på de två avsnitten av The Event som jag hade missat och sedan läste jag 70 sidor i Nickel and Dimed.

Idag har jag varit i skolan i några timmar, sedan åkte jag hem och har läst ytterligare 100 sidor i ovan nämnda bok. Bara 50 kvar nu, sedan är det dags för Fast Food Nation. Båda ska vara utlästa till seminariet på torsdag, blir nog lite stressigt med tanke på att Kicki och Sara har bestämt sig för att idag är en perfekt dag att komma och besöka mig och Malva. Jättekul, men herregud, när ska jag hinna läsa? Får väl ta till supereffektiva Sofia och läsa hela dagen imorn.

På ett sätt gillar jag att jag har så mycket att göra. Tristessen hinner inte ikapp liksom. Fast, man blir ju så jävla trött. Därför ska jag nu sova i 20 minuter tills Malva slutar skolan och ringer, och sedan läsa klart resterande sidor i Nickel and Dimed.