Doktorsbesök

Jag var hos doktorn igår. Anledningen till mitt besök var att jag i några veckor nu har trott att jag är dödssjuk. Hela helgen gick jag runt och kände efter, tyckte att jag tappade känsel i ben och armar och helt plötsligt kunde jag inte se ordentligt. Ni hör ju, helt klart dödssjuk. Problemet var bara att när det väl blev tisdag och jag skulle få min dödsdom förkunnad av läkaren, så hade liksom symptomen försvunnit litegrann. Osis! Men jag tyckte ju att jag ändå borde gå dit, för att se om det kanske var något ändå.

Så satt jag där i mottagningsrummet och försökte få doktorn att förstå hur hemskt sjuk jag var. Han såg lite skeptisk ut, det får jag väl erkänna, och särskilt när jag lite försynt förklarade att jag liksom inte riktigt hade kvar symptomen som jag hade sökt hjälp för. Hur som helst så gjorde han en undersökning. Eftersom mina ben var det som hade känts mest underligt så fick jag göra en massa konstiga övningar med dem. Bland annat fick jag ligga på rygg med ett ben nere medan doktorn tryckte upp mitt andra ben mot mig, så långt det gick. Inte så långt alls skulle det visa sig. "Ja, du är ju inte så väldigt vig", konstaterade läkaren. Lite taskigt tyckte jag, men höll med ändå. Sedan gjorde vi lite övningar med mina armar och händer, eftersom de också hade känts konstiga. Både han och jag hade lite svettiga händer, så det blev lite pressad stämning därinne.

När vi hade stretchat färdigt så sa läkaren att han inte kunde se några fysiska fel på mig, men att jag kanske borde röra på mig lite mer (läs: mycket mer). Sedan skickade han iväg mig för att ta blodprov.

Jag var lättad när jag kom ut ur mottagningsrummet och snabbt slussades vidare till rummet där jag skulle ta blodprov. Ni vet hur det är när man har varit orolig för något länge, och den där oron släpper? Man blir lättrörd. I alla fall om man är jag. Så, jag satte mig på stolen i blodprovsrummet, mitt emot den snällaste människan någonsin. "Vill du ha min arm?" frågade jag. "Jag vill ha din arm och jag vill ha bloooood", svarade sjuksköterskan med någon slags förställd vampyrröst, och redan där kände jag en enorm kärlek till den här personen. Jag kände också att jag genast föryngrades med cirka 15 år. Jag har ju alltid varit lite skraj för nålar och sjukhus och sådär, så jag vände mig genast om och stirrade in i väggen efter att hon satte fast det där bandet kring armen som gör att blodet rusar ner (fast först hann jag se scener ur The Wire och Breaking Bad i huvudet, och fundera över hur i hela världen knarkare vågar göra sånt här hela tiden?). Sjuksköterskan såg förstås att jag tyckte att det var obehagligt, och sa med en röst som lät precis som mammas när man hade gjort illa sig som liten att jag kunde snurra på stolen helt så slapp jag se någonting om jag tyckte att det var otäckt. Alltså, ni fattar ju, nu var det kört. Där satt jag, nästan 25 år gammal, och stirrade in i handfatet i mottagningsrum och kämpade för mitt liv för att inte börja storböla. Medan sjuksköterskan tog fyra (!) rör med blod så pratade hon lugnt med mig och frågade mig frågor om vad jag gjorde på dagarna och vad jag studerade, och eftersom jag kände mig som 10 år gammal så kändes det rätt dumt att med gråten i halsen svara att jag läser till lärare. När hon var färdig vände jag mig darrande mot henne och när hon satte på det lilla plåstret och liksom smekte mig moderligt över armvecket så brast det. Så då grät jag ett tag. Ganska mycket. Jag kunde inte riktigt prata, men jag tror att jag fick ur mig något i stil med "Du är så snnnäällllllll". Och sen gav hon mig en sjukhusmugg med vatten, och sedan tackade jag, och så gick jag.

Så, det var min dag igår. Hur var er?

Hej.

Ja, jag vet att jag inte har skrivit något här sedan den 29:e maj. Och idag är det den 15:e december. Det är alltså typ exakt 200 dagar sedan (fast jag är sjukt dålig på matte så kan ha räknat helt fel...) Under de här 200 dagarna har jag hunnit sommarjobba, åka till Island, åka till London och nästan skrivit klart en hel c-uppsats.

Anledningen till att jag inte har skrivit något är för att jag helt enkelt inte riktigt har velat minnas den här hösten. Hösten 2012 har nämligen varit extremt överjävligt skitdålig. Tror kanske att det har varit den sämsta hösten jag har varit tvungen att genomlida under mina 24 år i livet. Jag menar, höst är ju aldrig särskilt kul ändå. Det är sjukt långt kvar till sommaren, det är kallt, det är blött, man har ett helt skolår framför sig. Lägg till att försöka skriva en c-uppsats inom ett ämne som man är så sjukligt trött på att man börjar skrika och slå på datorn när någon av ens facebookvänner skriver något om hur Ica har stavat fel i deras jävla reklamblad. "MEN DU FÖRSTÅR JU VAD DET STÅR ÄNDÅ, ELLER HUUUUUUUUUUUUUUUUURR!!!!??????" Lite så känner inför svenska just nu. Vill typ inte ens prata svenska längre för att jag är så trött på det.

Jag har ägnat en stor del åt den här hösten åt att inte kunna sova. Åt att vrida och vända mig för att jag har haft sådan ångest. Jag har suttit framför tv:n hela dagar, och till slut har jag lagt mig i sängen och gråtit över att jag inte har skrivit något på uppsatsen. Och jag har ätit. Jag har proppat i mig saker som inte är bra för mig. Hade ju tänkt att jag skulle bli hälsosam den här hösten. Ha! Gick ju alldeles extraordinärt dåligt. Det var någonting som hände med mig den här hösten. Det är ju inget nytt att jag skjuter upp skoluppgifter. Jag funkar lite så. Andra arbetar bäst under press, jag arbetar BARA under press. Det har alltid funkat rätt bra för mig. Även om det är sjukt jobbigt att alltid gå runt med ångest för att man inte gör något, så har jag liksom alltid vetat att jag kommer att göra det till slut. Men den här hösten, den här uppsatsen, det var annorlunda. Jag kunde bara inte förmå mig att göra någonting över huvud taget. Under den här hösten har jag sett fyra och en halv säsong av Breaking Bad. Jag har också sett fyra och en halv säsong av Fringe. Det är 149 avsnitt av tv-serier. Ett avsnitt är ca 42 min långt. 149x42 är 6258 minuter. 6258 minuter är 104,5 timmar, och 104,5 timmar är ca 4,3 dygn. Men man tittar ju inte på allt på ett dygn. Man sover ju också. Och äter, och sånt. Och Det jag vill komma fram till är att jag, istället för att skriva min c-uppsats, ägnade i princip hela hösten åt att titta på tv. Och ha ångest. Och gråta.

MEN. Till slut tog jag mig i kragen. Kröp upp ur hålet. Tvingade mig själv att gå till skolan. Lämnade min egen dator hemma eftersom jag blir för distraherad av att skriva på den, och använde istället skolans datorsalar. Och nu har jag nästan en helt färdig uppsats, och även om den kanske inte är så jäkla bra så är jag så otroligt lättad och lycklig och stolt över mig själv för att jag stängde av tv:n och skrev. Och blir uppsatsen godkänd så tänker jag fan ge mig själv en high five för att jag i princip skrev en hel c-uppsats på två veckor.

Så, ja, den här hösten sög, men sen december började ungefär så har den blivit bättre. Och nu är den snart över. Det är julafton om mindre än två veckor. Och nu har jag skrivit det här, så att jag för alltid kommer att minnas hösten 2012.

Jävla bajshöst.

Packning och sommarlov

Igår lämnade jag in min sista hemtenta, och en annan uppgift till Presentationstekniken. Hemtentan gick otroligt dåligt, men får jag underkänt så får jag, kan inte tänka på det just nu. Får ta det när det kommer, helt enkelt.

Vi skrev på kontraktet till nya lägenheten igår också, och idag tänkte jag börja packa lite smått. Vi åker hem på lördag, och då vill jag helst att lägenheten ska vara ihoppackad, så att vi, när det är dags för städning inför besiktningen bara behöver städa, och inte packa en massa.

Så, jag tror jag börjar med bokhyllan. Ganska skönt att ha lite sommarlov faktiskt!

The Wire

Peter och jag tittade på två och en halv säsong av The Wire när jag var hemma i Västerås. Det är asbra. Bäst av allt är detta:

Dålig vecka men bra helg

Hej hörni. Jag är så himla glad att den här veckan snart är över. Den sög nämligen rätt rejält. Helgen var bra dock, i alla fall fredags kväll och lördag. Här har ni min vecka i plus och minus.

Dåliga saker denna vecka:

• Teresa och jag var jättesega med vår språksociologuppsats. Dumma På Spåret bara förstörde allt.
• Jag är extremt fattig. Alltså EXTREMT.
• Jag saknar Christian så mycket att jag håller på att bli tokig. Bajsamerika.
• I fredags var jag tvungen att hålla ett tal. Jag hatar att hålla tal.
• Det har regnat jättemycket.
• The Secret Circle blev nedlagd.
• Jag har haft huvudvärk typ hela veckan.
• Skolan är skittråkig.
• Jag har knappt kunnat sova något på hela veckan eftersom dumChristian inte är här.  

Bra saker denna vecka:

• Peter var här i helgen!
• På Spåret är kul.
• Har varit massa spännande säsongsavslutningar på mina favoritserier. The Vampire Diaries slutade med värsta chockgrejen! Kuuul!
• Jag är klar med nästan allt plugg! Bara en bok kvar att läsa, och två hemtentor förstås, men det låtsas vi inte om.

Sedan sist

Här kommer ett superbildregn av vad jag har gjort sedan sist!

Började Valborgshelgen med att köpa världens finaste bukett

På Kvalborg satt vi i parken, åt jordgubbar och drack vin.

Gäster kom från landets alla hörn. Typ.

På kvällen grillade vi.

Efter grillningen begav vi oss mot Göteborgs nation. Här är Ekonomikumparken i kvällssol.

Maja och Christoffer var med!

Lång jäkla kö till nationen.

På morgonen efter, valborg, hittade jag en sovande kille på golvet i vardagsrummet. Som tur var kände vi honom.

Vi begav oss ut till parken för att fira Valborg med resten av Sveriges studenter.

Och några människor i olika djurkostymer.

Gitarr och frukost i form av frukt.

På taket stod det poliser och spanade.

Jag hade det rätt bra i solen (ignorera att jag är vit som ett lakan. Alltså på riktigt, jag är ju lika vit som bakgrundsfärgen på det här inlägget?)

Det är omöjligt att fånga hur mycket folk det är i parken på valborg.

Framåt kvällen hade det blivit lite kallt, och efter champagnegalopp (dit jag inte vågade ta med mig mobilen, känns ju som att risken att den dör pga för mycket champagne är rätt stor) gick vi till triangeln för att grilla lite.

Därifrån drog vi vidare till Maja och Christoffer, där vi drack gurkbål och dansade till 90-talshits.

Dagen efter fanns inget annat val än att äta skräpmat i massor.

Och titta på film.

Ytterligare en dag senare hade alla gäster åkt hem, och det var dags att ta tag i livet igen. Det gjorde jag genom att äta en smörgås med rökt lamm och...

.... plugga med Teresa i Vasaparken.

Det var supervarmt ute och körsbärsträden blommade.

Teresa och jag tog ungefär 50 bilder var.

Till helgen åkte jag och Christian hem.

Vi mötte Malva och Linus och såg The Avengers på nya Filmstaden. Gillade den massor! Superhjältar är bäst.

Lennon sov hos mig, i vanlig ordning.

På lördagen tvingade Peter mig att spela golf.

Han var rätt bra, men jag var usel.

Dessutom var det svinkallt ute och jag hade glömt att sätta upp håret, så jag såg inte särskilt mycket när jag skulle försöka träffa den där jäkla bollen.

På kvällen åkte jag och Malva hem till Tove, som precis har köpt lägenhet och fyllt år. Dubbla anledningar att fira alltså!

Av mig och Malva fick hon den här fina renen. Och vin.

Resten av kvällen är rätt suddig i min telefon, så vi går direkt vidare till söndagen då jag åkte hem till Uppsala igen. Alldeles ensam den här gången eftersom Christian åker till USA i veckan. Men, i Uppsala blommade det och var fint.

Igår var jag i skolan, jobbade lite med ett grupparbete och när jag kom hem så tog jag en filt, gick ut i parken och pluggade lite i solen.

Dessutom har jag en jätteelak vagel som kliar och förstör mitt öga.

Så, det var allt! Den här veckan har jag plugg upp till öronen, men till helgen ska Peter komma hit. Det blir roligt, även om vi faktiskt ska plugga lite då också. Fonetik FTW!

Förresten!

Jag och Teresa håller på med en enkätundersökning om dialekter. Ni får väldigt gärna göra den. Skulle vara bra om vi fick in lite svar från andra människor än bara de i 20-årsåldern (mamma, hint hint).


Klicka här för att komma till enkäten

Uppdatering

Alltså, att ingen har kommenterat på katten? Jag skrattade typ i en kvart när jag såg den. Jaja, tråkmånsar.

Idag är det torsdag, regnet öser ner, jag tvättar och Christian är i Västerås och kommer inte hem förrän imorn, så jag tänkte att jag lika gärna kunde blogga lite. Tycker att vi tar en titt på vad jag har pysslat med sedan sist, ut min iPhonekamera.

I fredags åkte jag hem till Västerås. Åt svingod risotto och myste med Lennon.

På lördagen bar det av till Örebro. Här är Malva på tåget.

Örebro var superduperfint! Vi hade lite tråkigt väder, men det var trevligt ändå.

Här bor Sara och Jens. Världens gulligaste lilla torp. Blev lite avundsjuk.

Hälsade förstås på Jenny också! Hon bodde också så himla fint. Blev avundsjuk där också!

På kvällen åt vi plockmat. Sallad, vitlöksbröd, tzatsiki, ost och sånt gott.

Egentligen skulle vi gå ut, men vi stannade inne på torpet hela kvällen och drack vin.

Vi hittade en kattapp. Tycker fortfarande att det är typ världshistoriens roligaste grej.

Sen åkte jag hem till ett vårigt Uppsala.

Alltså, den här parken. Världens finaste. Går inte att fånga på bild hur vackert det är med skilla överallt.

Och här är Christian med några katter. Det var allt!

Heej

Idag har jag köpt ett par byxor, fyra par strumpbyxor, en kjol, en långärmad t-shirt och två vanliga t-shirts. Skulle bara köpa ett bar byxor, för max 400kr. Oops.

 

Dare

I dare you - försök att inte gråta till den här videon. Bölade som en nyfödd bebis.

Ny kändiscrush

Matt Bomer. Jag såg de första avsnitten av White Collar häromdagen. Den är okej, inte riktigt min typ av serie egentligen, men alltså Matt Bomer. Jag är lite kär i honom nu. Charmigare snubbe får man ju leta efter. Var alldeles nyss tvungen att se ett Glee-avsnitt där han gästspelade. Jag tittar inte på Glee just nu, får perioder när jag inte klarar av serien, men nu hoppade jag fram typ 10 avsnitt bara för att få se Matt Bomer, och blev ännu mer förälskad. Han gjorde Gotyes "Somebody that I used to know", och även om låten blev lite förstörd av gleeifieringen så kunde jag inte riktigt låta bli att spola tillbaka några gånger bara för att få titta lite till på honom. Så ja. Matt Bomer. Ville mest säga det.

Snabbspola, tack.

Jag ser verkligen inte alls fram emot den här veckan. Alltså, inte det minsta. Idag har jag Språksociologi, vi ska prata om samtalsanalys. Inte världens roligaste ämne. Imorn är det Textproduktion och textanalys i tre timmar, och efter det ska jag göra ett grupparbete. Vet inte riktigt hur det ska gå till dock, för det innebär att jag ikväll måste läsa några kapitel i kursboken för att förstå vad det är vi ska göra, och sen ska vi göra det där arbetet efter att lektionen slutar 16.00, men på onsdag har jag ett stort seminarium i Språksociologi och innan det ska jag hinna läsa fyra artiklar, alla noggrant och en särskilt noggrant för den ska jag presentera och hitta på diskussionsfrågor om på onsdag. Dessutom ska jag boxas imorn från 19.30 till 21.00. Så, när ska jag hinna läsa artiklarna? Nej, får söka upp min grupp och skjuta upp grupparbetet tror jag. Finns ju faktiskt bara 24 timmar på ett dygn, och jag måste ju få sova lite också. Det tar inte slut där heller, för på torsdag har jag ytterligare en lektion i språksociologi och till på fredag ska jag ha skrivit ett första utkast på ett referat av en lång artikel om skriftkonstens historia. Ni hör ju. Det är veckan från helvetet.

Blir en rolig helg dock! Ska ju som sagt till Örebro och hälsa på Sara, och titta in hos Jenny en stund också. Måste bara ta mig igenom den här veckan först. Det är nu man skulle behöva en fjärrkontroll till livet, så att man kunde snabbspola till fredag eftermiddag.

Tvekande vår

Vad håller den här våren på med egentligen? Först blir det soligt och man måste ta av sig luvtröjan på promenader, och dagen efter måste man istället sätta på sig vantar och mössa och titta ner i backen när man går ut och handlar för att inte få snön i ögonen. Fattar ingenting, men håller tummarna för att dagens snöfall var den här vårens sista. Nästa helg ska jag till Örebro, och då vill jag ha sol. Veckan efter det är det förfasiken Valborg, och då vill jag VERKLIGEN ha sol. Kul att ha picknick i Ekonomikumparken med mössa och vantar liksom.

Skolan är tung just nu. Läser tre kurser parallellt. Textanalys och textproduktion är svinsvårt. Alltså, så himla, himla svårt. Det krångligaste jag har gjort under alla mina år på universitetet. Språksociologin är inte lika svår, men det är mycket att läsa och nästa vecka har vi tre lektioner, varav ett examinerande seminarium. Dessutom läser jag ju Presentationsteknik, den obligatoriska kursen inom Språkvetarprogrammet som jag måste läsa för att få ut min examen i vår. Den är inte särskilt svår, men jobbig eftersom jag måste hålla en massa muntliga presentationer. Min första gick helt okej. Jag pratade om engelsk språkhistoria, om 700-talet, vikingar och skandinaviska lånord. Pratade lite för fort bara. Vi blev inspelade, och ska titta på det nästa lektion. Det gör mig mer nervös än själva presentationen. Lite tortyr är det allt.

Den här veckan har jag alltså pluggat en del, och dessutom tränat lite. Jag gick till gymmet i onsdags. Efter uppvärmning på löpbandet så skulle jag gå upp en trappa för att gymma lite, och möttes av säkert 40 18-åriga, extremt vältränade killar som såg ut som modeller hela bunten. Kände mig som den lilla tjockisen som gör tafatta försök att gymma men inte riktigt vet hur man gör, så stannade inte särskilt länge. Dagen efter tog jag istället en lång promenad med Teresa. Det var soligt och varmt, och vi gick längs med fyrisån till Ångströms och sedan tillbaka hem via slottet. Uppsala är rätt fint ändå.

Idag har jag inte gjort särskilt mycket. Gjorde slät potatis- och purjolökssoppa (inspirerad av pappa, fast hans var mycket godare) till lunch, och nu har jag och Christian precis ätit spaghetti och köttfärssås till middag. Nu ska jag titta klart på Smartare än en femteklassare, och sedan tänkte jag storstäda. Fast det kanske inte låter som världens roligaste syssla en lördagskväll så ser jag lite fram emot det. Det är så skitigt i vår lägenhet just nu så ni förstår inte. Blä.

Påsk och Linus

Påsken har kommit och passerat. Jag åkte hem till Västerås förra tisdagen. Peter hämtade upp mig och Christian här i Uppsala, och sedan åkte vi till Arlanda för att hämta mamma och pappa som hade varit i Rom.

Det blev världens sorgligaste början på påsken, då vår tokkatt Linus avlivades på onsdagen. Jag började gråta redan när vi pratade om det på tisdagen, och när mamma väckte mig på onsdagen och sa att de skulle åka med honom samma dag så kändes det som att mitt hjärta gick sönder. Han var 19 år, så jag visste ju att det inte var så lång tid kvar, men jag hade alltid tänkt mig att jag skulle vara i Uppsala när det hände, så att jag slapp säga hejdå. Hatar att säga hejdå. Men, nu var jag hemma ändå, och jag är glad för det nu. Jag fick pussa honom hejdå, och jag fick se att han faktiskt inte mådde bra. Att det var rätt sak att göra. Men, just då, i det ögonblicket när man ska säga hejdå så spelar det inte så stor roll. Man blir så himla, himla ledsen. Jag tror att vi alla grät. Mamma gjorde pannkakor till lunch, men ingen fick i sig någon mat. Jag och Peter tog en promenad i det vackra vårvädret så att vi skulle slippa se honom lyftas in i buren och åka iväg. Pappa berättade efteråt att när han kom till veterinären så hade det varit en enorm hund där. Då hade pappa gömt Linus bakom en säck med djurmat, så att han skulle slippa vara rädd för en hund de sista minuterna av hans liv. Det tycker jag var fint. Jag saknar den lilla knäppkatten, men jag hoppas att var han än är nu så får han klättra i äppelträd och jaga fåglar.

Resten av påsken blev lugn, av förklarliga skäl. Vi gjorde inte så mycket annat än åt. Pappa blev lite besatt efter Romresan, och lagade otroligt god italiensk mat hela tiden. Lite grekiskt klämde han också in.

Nu är jag tillbaka i Uppsala, och skolan är mer hektisk än någonsin. Ska cykla till gymmet och träna lite nu, och sedan ägna resten av dagen åt språksociologi.