Christian är bra på många sätt och vis, men han är fanimej världens sämsta väckarklocka. Igår bad jag honom att väcka mig vid nio. Jag sa åt honom att jag antagligen skulle vara jättetrött och grinig, men att han inte fick ge sig. Jag var faktiskt tvungen att gå upp. "Jaja, okej", sa han, "det fixar jag". Han fixade det verkligen inte. För att lyckas med en effektiv väckning måste man vara snäll, men hård. Man får inte ge sig. Man får inte göra som Christian gjorde imorse, trippa in tyst, ge mig en puss på kinden och säga att nu är klockan nio, det är en strålande dag, upp och hoppa, och sedan bara säga okej och försiktigt stänga dörren på vägen ut när jag börjar grymta att jag är alldeles för trött för att gå upp. Nej, man ska stå på sig, dra av täcket, prata jättemycket, spela musik, göra vad som helst för att tvinga upp den som sover. Jag menar, han kunde väl åtminstone ha typ slängt igen dörren istället, så att jag ens hade uppfattat att han var där? Och tror ni inte att innan han smög ut så frågade han mig den dummaste frågan man kan ställa till någon som är typ 10% vaken, "men, när ska jag väcka dig istället då?". Så himla dumt, för självklart valde jag att, istället för klockan nio, vakna klockan 12.30.
Och därför sitter jag här nu, klockan tio i elva på kvällen, och skriver uppsats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar