Lugn

Jag är tillbaka i Uppsala efter jullov. Eller, lov och lov. Jobbade mest hela tiden, och när jag inte jobbade hade jag extremångest för min c-uppsats. Alltså, sådan ångest att jag inte riktigt kunde sova, utan bara låg och tänkte på formuleringar och disposition och hur dålig jag är, och så bara växte klumpen i magen, tills det kändes lite som att jag skulle kvävas av panik. Men, sen slutade jag jobba, och tog upp dokumentet på datorn hemma. Lyssnade på Birdy, och insåg att jag faktiskt inte hade så himla mycket kvar att göra. Skrev klart uppsatsen här i Uppsala i måndags förmiddag och skickade in den (tillsammans med ett mycket ursäktande mejl eftersom den var så försenad). Frihetskänslan var helt sjuk, fast jag hade ändå lite ångest för att jag inte tyckte att uppsatsen är särskilt bra. Min handledare svarade på mitt mejl efter typ en timme, och förklarade att jag inte alls var särskilt sen jämfört med alla andra, så det var ju skönt. Och sedan, i tisdags morse skickade han ytterligare ett mejl och bad om ett möte. Då blev jag lite nervös, för egentligen skulle jag ju inte få ändra något mer nu. Det var den slutgiltiga uppsatsen som skickades in i måndags. Så, jag tänkte att nu har jag väl skrivit så dåligt att jag blir underkänd. Fast, det visade sig idag på vårt möte att han faktiskt tyckte att min uppsats var rätt bra. Hög nivå på diskussionen. Herregud, jag svimmade nästan av lättnad. Han ville bara ge mig en chans att utveckla några grejer lite bättre, inte ändra på något, men lägga till några meningar på två ställen. Och det är ju superbra! Blev så peppad av att han inte verkade hata uppsatsen att jag gick hem och skrev till de där smågrejerna direkt, och nu är jag nästan redo att skicka in den igen. Allra mest nöjd är jag nog över att på 30 sidor engelsk text har jag inte gjort ett enda stavfel (om han nu har läst ordentligt), och inte ens ett grammatiskt fel heller. Så, nu är det lite småfix kvar, några få meningar att skriva till och ändra på sidorna på innehållsförteckningen. Sedan kan jag släppa den här uppsatsen, som har gett mig så himla mycket ångest hela hösten, och börja om. Svenska B börjar på måndag, och även om det inte känns som världens roligaste ämne så känns det så himla bra att få börja på något nytt.

Förutom uppsatsångesten så var julen helt strålande bra. Så himla mysigt när alla är hemma, som vanligt. Jag har lite dåligt samvete för att jag var lite sur och tvär ganska ofta, det var ångesten som förstörde mitt humör. Förlåt familjen! Är himla tacksam för allt, och särskilt för alla fina paket. Har invigd brödrosten och typ ätit upp en hel jättefranska sedan i söndags. Har ställt upp alla kokböcker i kökshyllan, och använt Vår Kokbok flera gånger redan (har inte satt igång med min IBS-diet på riktigt än, insåg att pengarna inte riktigt räcker just nu, men börjar ordentligt så fort jag har fått lön). De fina ljusstakarna jag fick av mamma står på bordet och jag har bäddat med de nya lakanen. Och mamma, Christians filt är supermysig. Blir slagsmål om den i soffan nu. Sara, din tavla hänger på väggen tillsammans med en superfin tavla jag gjorde av vykorten! Nu längtar jag bara tills jag får hem Drömhem & Trädgård.