IBS

Jag kom på en sak till jag verkligen vill ha till jul: den här boken. Den handlar alltså om att äta för IBS. För några veckor sedan satt jag nämligen och surfade runt lite, kollade efter nya sätt att lösa mina magproblem. Det har liksom hållit på så länge nu att jag knappt orkar försöka bli bättre längre. Inget funkar ju ändå. IBS är en kronisk sjukdom. Sådana grejer har jag tänkt. Men alltså, hur mycket har jag egentligen försökt? Jag gör ett halvhjärtat försök att sluta äta socker och tror att jag mirakulöst ska bli frisk? Och när det inte funkar, vad gör jag då? Proppar i mig fett och socker och sötningsmedel utan ände. Sedan fortsätter jag gå runt och må skit, hela jävla tiden. Jag tror inte att man kan fatta om man inte har den här sjukdomen. Den förlamar en liksom. Och man är konstant rädd. När jag ska göra något viktigt, som hålla ett föredrag, gå på ett möte med min handledare, åka hem till Västerås, äta middag ute, då måste jag planera mitt medicinintag i minsta detalj. Om jag ska skriva tenta klockan åtta måste jag ställa klockan på fyra, ta mina tabletter, vakna igen vid 6, ta fler tabletter, och jag kommer ändå inte må bra. Jag kan aldrig någonsin göra något spontant. Om någon skulle föreslå bio om en timme, och jag inte har tagit några tabletter, ja, då kan jag helt enkelt inte gå. Varje gång jag kommer till ett nytt ställe ser jag mig om efter toaletten. Alltid. Det är det första jag gör. Och det är inte bara när jag ska göra något speciellt. Jag tror att det är det folk inte fattar. IBS kan påverkas av stress, men det är inte bara psykiskt. Jag kan tillbringa en hel helg ensam i soffan, utan något som stressar mig, och jag kan må så sjukt dåligt ändå. Jag mår illa jämt. Alltså, hela tiden. Ibland är det värre än andra gånger, men jag mår alltid lite illa. Och nu är jag så förbannat trött på det här. Jag är trött på mig själv. Den här sjukdomen ska väl inte få styra över mig längre? Jag fattar inte hur den har kunnat göra det så länge redan, utan att jag har sagt till och försökt styra den istället. Så, den där boken vore en riktigt bra julklapp. Annars köper jag den själv. För när jag kommer tillbaka till Uppsala efter jul så ska jag försöka lära mig att leva med den här sjukdomen på ett hållbart sätt, så att jag slipper proppa i mig tabletter hela tiden. Den här gången ska jag försöka på riktigt. Jag lovar.