Jag har mått ganska pissdåligt den senaste tiden. Höstdepression tror jag att det kallas. Gått runt och gnällt över allt jag ska göra, gråtit över mörkret och mest gjort ingenting alls. Gått upp alldeles för sent, placerat mig i soffan, fått någon typ av brännskador på låren eftersom min dator är alldeles för varm för att ha i knäet (att jag aldrig lär mig att jag måste skaffa ett laptopunderlägg innan jag förstör alla mina datorer!) och spelat Lego Star Wars tills det har dansat runt lego-jedis framför ögonen på mig när jag har blundat. Imorse gjorde jag mig redo för ytterligare en dag av ingenting, men tänkte att det kanske var bäst att kolla när jag egentligen skulle lämna in det där andra utkastet av min c-uppsats. Jahapp. Det var imorn, innan klockan tolv. Då jäklar blev det fart i mig. Jag stängde av TV:n direkt, hoppade in i duschen, läste facklitteratur om crossover fiction medan jag slängde i mig några mackor till frukost, och cyklade till slut i racerfart till skolan. Det är rätt otroligt vilka underverk panik kan göra för inspirationen. Så, nu har jag suttit här i några timmar och skrivit. Det går långsamt, men det går framåt, och jag tror att jag har snappat ut ur min höstdepression nu. Det gäller bara att komma iväg, komma ut ur huset, men fy vad trist det är att man måste ha panik för att lyckas med det.
Igår såg jag förresten Tintin på bio. Alltså, jag vet inte om jag är lättimponerad eller nåt, men jag blev helt hänförd (ja, jag använde precis ordet hänförd) av hur bra animerad den var. Oscar för bästa animation, nästa. Definitivt. Den var bra i övrigt också, spännande och rolig.
Nä, uppsats var det!
2 kommentarer:
Duktigt att du lyckades ta tag i uppsatsen! (Tro mig, jag lyckades inte ens få in ett andra utkast så jag är MYCKET imponerad.)
Fattar dock inte grejen med Tintin. Men det är alltså ett måste att se?
Usch varje gång jag går in här för att kolla om du har uppdaterat blir jag sorgsen för att du var deppig. Är det bra nu lilla syster? kram
Skicka en kommentar