Så jäkla typiskt

Helt underbart att vakna den dagen man verkligen ska försöka skriva klart den där jäkla uppsatsen, och vara så täppt i näsan att man inte kan andas. Addera ett kilo bomull i huvudet, och det kommer säkert att gå strålande att skriva idag. Jag är dessutom så seg att jag aldrig kommer att klara att ta mig till skolan, så köksbordet får duga idag. Problemet är att köksbordet verkligen är en riktigt dålig plats för mig att plugga på. Jaja. Försöka går ju!

Conrad

Alltså, den här jäkla Joseph Conrad. Sitter och försöker skriva en liten uppsats om hans Heart of Darkness. Synd att jag har läst boken två gånger och fortfarande inte fattar någonting. Det är utan tvekan den absolut tyngsta bok jag har läst, om ni förstår vad jag menar med det? Den är inte lång alls. Det är inte ens en roman, utan en "novella", alltså en kortroman. Ligger runt en 80 sidor. Men de där 80 sidorna är som att ta sig igenom en snårig djungel. Det är rätt snyggt gjort egentligen, för jag är hyfsat övertygad om att Conrad själv ville att det skulle kännas så. Det gör det dock inte lättare för mig att försöka fatta vad i hela världen det är han egentligen vill säga. Är han sjukt rasistisk eller kritiserar han bara kolonisatörerna? Herregud.

Jaja. Ska skriva klart det här nu, och imorn åker jag hem till Västerås igen, för Sara kommer hem några dagar! Så kul när hela familjen är samlad.

IBS

Jag kom på en sak till jag verkligen vill ha till jul: den här boken. Den handlar alltså om att äta för IBS. För några veckor sedan satt jag nämligen och surfade runt lite, kollade efter nya sätt att lösa mina magproblem. Det har liksom hållit på så länge nu att jag knappt orkar försöka bli bättre längre. Inget funkar ju ändå. IBS är en kronisk sjukdom. Sådana grejer har jag tänkt. Men alltså, hur mycket har jag egentligen försökt? Jag gör ett halvhjärtat försök att sluta äta socker och tror att jag mirakulöst ska bli frisk? Och när det inte funkar, vad gör jag då? Proppar i mig fett och socker och sötningsmedel utan ände. Sedan fortsätter jag gå runt och må skit, hela jävla tiden. Jag tror inte att man kan fatta om man inte har den här sjukdomen. Den förlamar en liksom. Och man är konstant rädd. När jag ska göra något viktigt, som hålla ett föredrag, gå på ett möte med min handledare, åka hem till Västerås, äta middag ute, då måste jag planera mitt medicinintag i minsta detalj. Om jag ska skriva tenta klockan åtta måste jag ställa klockan på fyra, ta mina tabletter, vakna igen vid 6, ta fler tabletter, och jag kommer ändå inte må bra. Jag kan aldrig någonsin göra något spontant. Om någon skulle föreslå bio om en timme, och jag inte har tagit några tabletter, ja, då kan jag helt enkelt inte gå. Varje gång jag kommer till ett nytt ställe ser jag mig om efter toaletten. Alltid. Det är det första jag gör. Och det är inte bara när jag ska göra något speciellt. Jag tror att det är det folk inte fattar. IBS kan påverkas av stress, men det är inte bara psykiskt. Jag kan tillbringa en hel helg ensam i soffan, utan något som stressar mig, och jag kan må så sjukt dåligt ändå. Jag mår illa jämt. Alltså, hela tiden. Ibland är det värre än andra gånger, men jag mår alltid lite illa. Och nu är jag så förbannat trött på det här. Jag är trött på mig själv. Den här sjukdomen ska väl inte få styra över mig längre? Jag fattar inte hur den har kunnat göra det så länge redan, utan att jag har sagt till och försökt styra den istället. Så, den där boken vore en riktigt bra julklapp. Annars köper jag den själv. För när jag kommer tillbaka till Uppsala efter jul så ska jag försöka lära mig att leva med den här sjukdomen på ett hållbart sätt, så att jag slipper proppa i mig tabletter hela tiden. Den här gången ska jag försöka på riktigt. Jag lovar.

Önskelista!

Nä, hörrni, det är ju faktiskt bara drygt en månad kvar till jul! Tror att det är dags att börja så smått på önskelistan. Som vanligt har säkert mamma redan köpt allt, men som tur är har jag ju tre syskon och en pojkvän som kanske också vill ge mig en present, så lika bra att ge dem lite tips!

• Böcker. T.ex. dessa (länken går till adlibris - kolla vad lätt jag gör det för er!):

• To the Lighthouse av Virginia Woolf
• Oryx and Crake och The Year of the Flood av Margaret Atwood (den andra är en slags fristående fortsättning på den första, så kanske bäst att läsa Oryx and Crake först...)
• The Distant Hours och The Forgotten Garden av Kate Morton
• Fortsättningen på The Maze Runner, The Scorch Trials och The Death Cure av James Dashner (den första är tvåan, den andra trean)
• Fortsättningen på Uglies, Pretties av Scott Westerfield
• Eller vad som helst dystopiskt eller spännande
• Kokböcker. Vår Kokbok vill jag gärna ha, eller en bra italiensk kokbok med mycket pasta!
• Fina sängkläder för två, eftersom jag och Christian inte har några som matchar. Gärna med ett lakan till en 140 säng också, som matchar.
• Tavlor! Är väldigt sugen på tavlor på bokomslag till böcker jag gillar. På allposters.se har de en del. Kolla här. Tycker att både Catcher in the Rye och To Kill a Mockingbird är jättefina. To the Lighthouse är också hur fin som helst, men jag har ju tyvärr inte läst boken än så känns lite skumt att sätta upp den på väggen liksom. Önskar att det fanns en fin på The Handmaid's Tale av Margaret Atwood, som jag precis läste och ÄLSKADE. Har letat överallt i Uppsala, men verkar inte vara en populär grej, det här med posters på bokomslag. Annars vet jag att British Library har en hel del i deras giftshop, i fall det skulle vara så att någon jag känner bor i London och har bra smak.....
• En fin halsduk. Tjock och varm. Kanske grön, eller senapsgul, eller orange, eller vinröd, eller någon annan fin färg!
• Vaser. Äger inte en enda vas. Skulle vara bra att ha åtminstone en.
• Andra fina prydnadsgrejer till hemmet. Typ ljusstakar & lyktor, kuddar till soffan (något som matchar blått, grönt, och lila), kanske blommor också (som är lätta att sköta om!).
• Downton Abbey säsong 2 på DVD.

Så, nu har jag lite slut på idéer. Om jag kommer på något mer så får jag fylla på listan!

Nu ska jag laga tacos.

Kepler

Jag har skaffat mig en ny vana. Jag måste läsa några sidor ur en bok innan jag somnar (ganska dålig vana, för oftast kan jag inte sluta läsa när jag väl har börjat, så när jag går och lägger mig nöjd och glad vid elva och tänker att jag bara ska läsa tio sidor så slutar det med att jag släcker lampan vid tre, 200 sidor senare). Hur som helst, i lördags var jag ju hemma. Jag hade läst ut min bok som jag skulle läsa till en kurs i skolan, och hade således inget att läsa. Efter lite orientering i mamma och pappas bokhyllor bestämde jag mig för Lars Keplers Paganinikontrakten. Varför kan jag inte riktigt säga. Kanske för att vi hade pratat om hur dålig han var, och för att jag inte riktigt kom ihåg hur mycket jag faktiskt hatade Hypnotisören. Men alltså jäklar vad usel den här boken är! Det är ett skämt, nästan. Jag menar, bara huvudpersonen, Joona Linna. Han är ju en perfekt människa, vilket gör det så trist. Han kommer på allting, hittar alla lösningar, han är bara bäst helt enkelt. Och inte det minsta trovärdig. Det är faktiskt helt omöjligt att man kan vara som han är. Något annat som irriterar mig är namnen. Människorna i boken har så SJUKT konstiga namn! Tommy Kofoed, Stewe Billgren, Carlos Eliasson... vad i helvete? Kan ni inte bara komma på ordentliga namn? Jesus alltså. Nej. Nu tänker jag aldrig mer läsa Kepler.

Tidig kväll

Jag har haft den tråkigaste måndagen i mannaminne. Hade ett seminarium imorse, kom hem vid tolv och placerade mig i soffan. Sedan dess har jag inte gjort många knop. Lagat lite mat, bakat kladdkakemuffins och seriesnusat. Men, det behövs ibland. Jag ska gå och lägga mig nu (senast jag gick och la mig innan 12 måste ha varit när jag jobbade i somras), så att jag kan vakna i hyfsad tid imorn. För, den här veckan har jag mycket att göra. Har tänkt att skriva klart min c-uppsats, till exempel. Känner mig ganska pepp faktiskt. Något annat som är pepp är att Peter ska komma och hälsa på i helgen. Så, det får bli extra motivation att jobba hårt den här veckan så att jag kan vara helt ledig i helgen.

Är OTROLIGT förväntansfull inför 23:e mars och The Hunger Games efter att ha sett den första trailern. Hade förväntat mig att jag skulle bli besviken, men jag blev positivt överraskad. Bara fyra månader kvar!

Hemmahelg

Har varit hemma i helgen. Hängt med familjen, sett lite Downton Abbey och varit på födelsedagsfest. Firat fars dag idag, förstås. Avslutade helgen med att kratta löv i trädgården. Otroligt roligt. Verkligen. Men, förutom lövkrattningen så har det varit en riktigt bra helg.

Jag är lite arg på Jenny dock. Nu har hon fått mig att börja följa ytterligare en serie. Jag har ju inte tid för det här!! Men, nu blir det ju i alla fall midseason breaks, så serierna pausar ända fram till januari. Sjukt trist, men ändå rätt bra för mig som har ungefär tre ton skolarbete att få klart innan januari.

Ja, det var väl allt, typ. Ville bara uppdatera mina ca tre läsare litegrann. Jag lever och frodas! Och, imorn släpps den första, riktiga trailern för The Hunger Games. YAY! Så spännande.

Slut på depp

Jag har mått ganska pissdåligt den senaste tiden. Höstdepression tror jag att det kallas. Gått runt och gnällt över allt jag ska göra, gråtit över mörkret och mest gjort ingenting alls. Gått upp alldeles för sent, placerat mig i soffan, fått någon typ av brännskador på låren eftersom min dator är alldeles för varm för att ha i knäet (att jag aldrig lär mig att jag måste skaffa ett laptopunderlägg innan jag förstör alla mina datorer!) och spelat Lego Star Wars tills det har dansat runt lego-jedis framför ögonen på mig när jag har blundat. Imorse gjorde jag mig redo för ytterligare en dag av ingenting, men tänkte att det kanske var bäst att kolla när jag egentligen skulle lämna in det där andra utkastet av min c-uppsats. Jahapp. Det var imorn, innan klockan tolv. Då jäklar blev det fart i mig. Jag stängde av TV:n direkt, hoppade in i duschen, läste facklitteratur om crossover fiction medan jag slängde i mig några mackor till frukost, och cyklade till slut i racerfart till skolan. Det är rätt otroligt vilka underverk panik kan göra för inspirationen. Så, nu har jag suttit här i några timmar och skrivit. Det går långsamt, men det går framåt, och jag tror att jag har snappat ut ur min höstdepression nu. Det gäller bara att komma iväg, komma ut ur huset, men fy vad trist det är att man måste ha panik för att lyckas med det.

Igår såg jag förresten Tintin på bio. Alltså, jag vet inte om jag är lättimponerad eller nåt, men jag blev helt hänförd (ja, jag använde precis ordet hänförd) av hur bra animerad den var. Oscar för bästa animation, nästa. Definitivt. Den var bra i övrigt också, spännande och rolig.

Nä, uppsats var det!