Myshelg

Har haft en jättebra helg! I fredags var Maja, Christoffer och Johan här och tittade på På Spåret. Tog en av frågorna på 10:an, eller, ja, typ. Igår var jag hos Teresa. Vi lagade supergod mat och tittade på Harry Potter. Sedan skrek vi oss hesa till Singstar. Tack gode gud att ingen spelade in oss, det var faktiskt ganska mycket mer skrik än sång. Och idag har jag tittat på adventsfyrverkerier i botaniska trädgården med Kicki, Maja och Christoffer. Det var så himla häftig, synkat till musik (fast lite konstigt att en av låtarna var filmmusik från Pirates of the Caribbean). Titta vad fint!

Efter fyrverkerierna gick vi och handlade, det vankades nämligen julgodisbak! Jag gjorde trippelnötter som blev supergoda. Annars blev det pepparkakor, mariannetryfflar, knäck, glögg och julmust. Och julmusik förstås!

Imorn ska jag gå och träffa min handledare för att prata lite mer om uppsatsen. Känns jättebra, är glad att jag har en handledare som faktiskt vill träffas, istället för att mejla fram och tillbaka. Så himla mycket lättare att komma fram till något vettigt när man kan prata med någon person till person.

Nej, nu ska jag läsa lite Flyga Drake, och sedan sova!

Klar med del ett

Skickade in det första utkastet på uppsatsen igår. Första halvan är helt okej, men när jag kom till andra delen av uppsatsen var min hjärna så mosig att jag inte riktigt kunde göra något logiskt av det. Jaja, det är ju inte den slutgiltiga produkten. Min handledare får säga vad han tycker och sen får jag helt enkelt fixa ihop det så att det blir bra. Känns i alla fall skönt att jag liksom inte behöver skriva så mycket mer. Nu ska jag bara få orden som redan är nedskrivna att passa ihop.

Idag ska jag gå på ett språkvetarseminarium, för Teresa ska redovisa sin praktik. Ska bli mycket spännande! Efter det ska vi gå och ta en fika (fast, det där med att fika klockan sex på kvällen tycker jag är lite konstigt, så det blir nog middag istället, fast på café).

Så otroligt skönt att jag får några dagar ledigt nu innan jag måste fortsätta på uppsatsen. Det ger mig lite tid att titta klart på Pretty Little Liars och bara andas lite. Tror att jag åker hem för julen nästa vecka redan, efter onsdag någon gång. Då får jag en vecka att vara ledig, och sedan ska jag jobba lite, och så är det jul, och nyår, och mer jobb, och det känns superbra! Skönt att få lite pengar, de ska jag försöka spara till sommaren och OS i London.

Världens sämsta väckarklocka

Christian är bra på många sätt och vis, men han är fanimej världens sämsta väckarklocka. Igår bad jag honom att väcka mig vid nio. Jag sa åt honom att jag antagligen skulle vara jättetrött och grinig, men att han inte fick ge sig. Jag var faktiskt tvungen att gå upp. "Jaja, okej", sa han, "det fixar jag". Han fixade det verkligen inte. För att lyckas med en effektiv väckning måste man vara snäll, men hård. Man får inte ge sig. Man får inte göra som Christian gjorde imorse, trippa in tyst, ge mig en puss på kinden och säga att nu är klockan nio, det är en strålande dag, upp och hoppa, och sedan bara säga okej och försiktigt stänga dörren på vägen ut när jag börjar grymta att jag är alldeles för trött för att gå upp. Nej, man ska stå på sig, dra av täcket, prata jättemycket, spela musik, göra vad som helst för att tvinga upp den som sover. Jag menar, han kunde väl åtminstone ha typ slängt igen dörren istället, så att jag ens hade uppfattat att han var där?  Och tror ni inte att innan han smög ut så frågade han mig den dummaste frågan man kan ställa till någon som är typ 10% vaken, "men, när ska jag väcka dig istället då?". Så himla dumt, för självklart valde jag att, istället för klockan nio, vakna klockan 12.30.   

Och därför sitter jag här nu, klockan tio i elva på kvällen, och skriver uppsats.

Granen

Så himla dumt att jag är vaken nu (det är Pretty Little Liars fel - en serie jag verkligen tycker är dålig, men ändå har plöjt en halv säsong av ikväll).

I alla fall. Jag kände bara att jag var tvungen att dela med mig av en dröm jag hade inatt. Jag drömde att mamma och pappa hade köpt en otroligt ful gran. Det var typ tre grenar på den och den var helt sned. De tyckte förstås att den var jättefin, men de hade fel. Den var extremt ful. Och det var det hela drömmen gick ut på. Hemsk mardröm, på riktigt. Vaknade helt svettig. Tror att jag har lite panik för att jag inte längre får vara med att välja gran. Så nu vädjar jag: mamma och pappa, snälla köp inte en ful gran i år! Helst kan ni väl vänta tills jag kommer hem med att köpa den? Fast antar att de redan har varit på Bauhaus och köpt en sån där ful liten gran som man får typ gratis.

Att få ut orden på papper

Känner mig äntligen piggare och är därför i skolan och skriver på uppsatsen. Åh, den gör mig så himla frustrerad. Inte för att jag inte vet vad jag ska skriva, utan för att jag gör det. Jag vet exakt vilka poänger jag vill ha med och vad jag ska ta upp. Det enda jag inte vet är hur dessa tankar ska kunna transformeras från min hjärna till tryckta ord på ett papper. Jag undrar om det har något att göra med att jag skriver på engelska. Att jag liksom tänker på svenska, men sedan när orden ska in i det där jäkla dokumentet så måste de på kuppen förvandlas till engelska, och då tar det stopp.

Hur som helst, förstår ni att det bara är tre veckor kvar till jul? Vart tog den här terminen vägen? Nu har jag bara några sidor kvar på uppsatsen, sedan en endaste liten lektion kvar nästa onsdag, och sedan tänker jag ta jullov. Yay!

Tillbaka till fan fiction och crossover fiction då.

Tänder och nässpray

Vilken usel dag jag har haft. Har varit sjukare än igår, inte feber (förstås, duh) men helt tömd på energi. Jag har inte ens orkat öppna mitt uppsatsdokument. Mailade min handledare och som tur var sa han att det var okej om jag skickade in den lite senare. Ska gå och lägga mig snart, hoppas på att bomullen är borta imorn. Och nästäppan. Jag är farligt nära att bli beroende av nässpray nu.

Men, förkylningen är inte värst. Vad som är värst är min mun. Det känns som att alla mina tänder ska ramla av. Har gått och känt på dem hela dagen, liksom försökt se till att de inte sitter löst. Tror inte att de gör det. Det är nog visdomständerna som spökar. När jag hade tandställning gjorde de en röntgen på min mun och såg att jag bara hade två stycken visdomständer. Båda på samma käke, men kan inte för mitt liv komma ihåg om det var över- eller underkäken. Inte för att det spelar någon roll. Önskar verkligen att de där tänderna kunde stanna där de är, inte komma upp. Det blir ju så ibland nämligen, att tänderna stannar kvar där under tandköttet. För alltså, jag har verkligen inte plats för två till tänder i min mun. Fick ju till och med dra ut min nedre framtand, för att den inte fick plats. Och den var jättejätteliten. Så, om nu de här jäkla visdomständerna har bestämt sig för att göra ett appearance i min mun, ja, då kommer jag behöva betala sjukt mycket pengar för att få ut dem. Därför tycker jag att vi alla ber en bön till vem det nu är som bestämmer sånt här och ber honom/henne (hen!) att snälla låta mina visdomständer sova för resten av mitt liv.

Fast hörni, det kanske är visdomständernas fel att jag är förkyld? Det har man ju hört talas om. Åh. Hatar allt som har med tänder att göra.

Gråt

Som förutspått gick inte pluggandet jättebra idag. Men det gick inte heller åt helvete, så det var ju bra. Fick ner några sidor. Nu ligger jag nerbäddad i sängen och ber om att jag ska vara lite friskare imorn. Kommer väl vakna upp med feber eller nåt, bara för att jag aldrig någonsin har feber, liksom.

Alltså, det här med att gråta. Har sett en lista som flyger runt på en massa bloggar, där man ska nämna fem saker man gråter åt. Tänker att det skulle vara helt omöjligt för mig. Jag har nämligen överaktiva tårkanaler. Gråter åt allt. På riktigt. Jag tror att jag gråter minst fem gånger om dagen. Det är ju inte bara sådana där hulka-tills-jag-inte-kan-andas-attacker (även om det säkert händer en gång i veckan också, åt nån smågrej som inte alls är värd att gråta över) utan mest lite smågråt. Jag gråter till exempel varje gång jag tittar på Biggest Loser. Idag grät jag lite över One Tree Hill. Alltså, det är typ världen sämsta serie? Vad är det för fel på mig? När jag var hemma i helgen grät jag över en blind kattunge på youtube (fast det var ju faktiskt värt att gråta över, kan ni tänka er något mer hjärtskärande än en blind kattunge? Jenny kunde tydligen det...) Igår började jag gråta hysteriskt när jag tittade på när Idol-Robin sjöng "You raise me up" till sin pappa. Har aldrig hört något töntigare, men pappan grät ju, och då kunde jag inte hejda mig. Ibland gråter jag av att Christian kramar mig, eller av att tänka på att Lennon ligger och sover i soffan hemma. Fast ibland tänker jag att det är bra att ha så nära till tårar. Jag kan inte ljuga om mina känslor. Är jag ledsen gråter jag. Fast, oftast så är det bara rätt jobbigt. Som när jag satt på bussen hem för några veckor sedan och började gråta öppet. Människor runt omkring mig måste ha trott att något hemskt hade hänt, att någon hade dött eller att jag hade gjort slut med min pojkvän. De kunde ju inte veta att jag satt och hulkade för att Kristina från Duvemåla-skivan är så himla sorglig.