Men hallå! Ska man ställa om klockan idag? Varför berättar aldrig någon sånt här för mig? Tur att jag råkade höra det i affären idag, annars hade jag ju kommit för sent till skolan imorn och grejer. Hade ju varit väldigt jobbigt. Väldigt. Otroligt hemskt. Man får ju inte missa föreläsningar liksom. Går inte.
Fredagen var den längsta dagen på väldigt länge. Upp i gryningen för att skriva tenta (gick nog okej), sedan träffade jag Teresa. Vi åt god lunch på Texas Longhorn och letade böcker och jacka runt hela stan tills vi båda hade sjukt ont i fötterna. En fika på det, och sedan tog jag en runda på Myrorna innan jag gick hem. Köpte en jättefin vas. Den såg egyptisk ut. Ska ha färska blommor i den hela tiden i vår lägenhet.
Hahahahahaha. Som att det kommer att hända.
På fredagskvällen spelade jag Risk med Sebastian och Martin i min korridor. När vi hade spelat i 6 timmar och brädet såg likadant ut som efter första rundan så gav jag upp. Cyklade hem till Christian och har nog aldrig tyckt att det var skönare att somna.
Igår var vi på bio. I am number four. Den är ju uppenbarligen till för Twilightpubliken, storyn var i princip likadan förutom att killen var en alien istället för en vampyr och att man slapp Bella (världens drygaste karaktär). Den var alltså bättre än Twilight, men det är ju i och för sig inte direkt en bedrift. Underhållande i alla fall.
Nu: Frankenstein.
söndag 27 mars 2011
torsdag 24 mars 2011
Dan före dan
Inte julafton alltså, utan tentadan. Hatar den här dagen och den här kvällen. Böckerna ligger slängda runt om i rummet, och det känns som att man borde läsa hela tiden ända fram tills att man är tvungen att gå till tentan typ, men jag brukar lita på min magkänsla. För mig är det i alla fall så att det till slut tar det stopp. Jag känner det i hela kroppen, nu kommer jag inte att lära mig något mer. Så, då slutar jag. Fast det känns ändå som att jag borde fortsätta.
Har längtat efter imorn så himla länge nu. Pengar på kontot, färdigskriven tenta, lunch och stan med Teresa, riskkväll i korridoren. Åh.
Har längtat efter imorn så himla länge nu. Pengar på kontot, färdigskriven tenta, lunch och stan med Teresa, riskkväll i korridoren. Åh.
tisdag 22 mars 2011
Trubadurlyriken och jag
Sitter ensam i skolan och pluggar. Fortfarande lite kusligt att vistas i skolan på kvällen, fast det är ju den enda tiden det är helt tyst och lugnt. Ska nog gå hem snart ändå. Min rygg värker och jag kommer inte ihåg när jag duschade senast. Så, en lång dusch i Christians äckliga korridorskissdusch är precis vad jag behöver... typ.
Längtar så jag dör till fredag, vid lunchtid ungefär. Då är tentan färdigskriven och jag har pengar. JAAAAA. Så svårt att leva med 15 kr på kontot.
Igår var jag, Christian och Johan på IKEA. Christian ville köpa en soffa till lägenheten, så sagt och gjort. Jag försökte påpeka lite försiktigt innan att soffan kanske inte direkt skulle få plats i bilen, särskilt med tre personer inklämda där också, men tror ni han lyssnade på det? Nej. Så, han köpte soffan och vi gick för att hämta ut den. Den bestod av fyra enorma paket som vi på alla sätt och vis försökte stuva in i bilen samtidigt. Tänk er själva att försöka få in en tresitssoffa med divan i en liten Volvo. Gick ju sådär. Så, jag fick stanna kvar medan Christian och Johan åkte hem med de två minsta delarna av soffan. Inte mig emot, jag kan vandra runt på IKEA i evigheter. När de kom tillbaka för att hämta resterande delar insåg vi (vi och vi, jag hade insett det så fort vi fick se delarna) att det skulle behövas ytterligare en runda. Då var klockan 19.55 typ och IKEA hade redan ropat upp massor med glada meddelanden om att de stänger alldeles strax. Så, vi fick lämna kvar en del och jag fick åka hem dubbelvikt (fick inte upp hela sätet) med en superstor soffakartong bredvid mig. Imorse åkte vi och hämtade sista delen. Nu till det allra bästa. Vi har ingenstans att ha dessa gigantiska kartonger. Christian tyckte att mitt rum var den bästa platsen för detta ändamål, så nu har jag tre delar av en soffa instuvade i mitt lilla rum. I en månad ska de stå där. Kul.
Nej. Nu går jag hem.
Längtar så jag dör till fredag, vid lunchtid ungefär. Då är tentan färdigskriven och jag har pengar. JAAAAA. Så svårt att leva med 15 kr på kontot.
Igår var jag, Christian och Johan på IKEA. Christian ville köpa en soffa till lägenheten, så sagt och gjort. Jag försökte påpeka lite försiktigt innan att soffan kanske inte direkt skulle få plats i bilen, särskilt med tre personer inklämda där också, men tror ni han lyssnade på det? Nej. Så, han köpte soffan och vi gick för att hämta ut den. Den bestod av fyra enorma paket som vi på alla sätt och vis försökte stuva in i bilen samtidigt. Tänk er själva att försöka få in en tresitssoffa med divan i en liten Volvo. Gick ju sådär. Så, jag fick stanna kvar medan Christian och Johan åkte hem med de två minsta delarna av soffan. Inte mig emot, jag kan vandra runt på IKEA i evigheter. När de kom tillbaka för att hämta resterande delar insåg vi (vi och vi, jag hade insett det så fort vi fick se delarna) att det skulle behövas ytterligare en runda. Då var klockan 19.55 typ och IKEA hade redan ropat upp massor med glada meddelanden om att de stänger alldeles strax. Så, vi fick lämna kvar en del och jag fick åka hem dubbelvikt (fick inte upp hela sätet) med en superstor soffakartong bredvid mig. Imorse åkte vi och hämtade sista delen. Nu till det allra bästa. Vi har ingenstans att ha dessa gigantiska kartonger. Christian tyckte att mitt rum var den bästa platsen för detta ändamål, så nu har jag tre delar av en soffa instuvade i mitt lilla rum. I en månad ska de stå där. Kul.
Nej. Nu går jag hem.
fredag 18 mars 2011
Frön
Nu är jag lite trött på skolan. Har sjukt mycket att göra den här helgen. Läsa ut Njals Saga och skriva restuppgift på den, plus läsa Candide och Den unge Werthers lidanden. Säkert bra böcker, men jag orkar inte mer på just den här kursen. Skriver tenta nästa fredag, sen börjar vi äntligen med 1800-tal. Wuthering Heights! YAY! Äntligen nåt jag kan och har läst förut.
Den här veckan har jag bott hos Christian och lagat mat åt honom (vi har en deal). Vi storhandlade i måndags, och har värsta matschemat och grejer.
Har blivit kompis med killen som sitter i kassan där jag köper solrosfrön. Hej, är du här igen? säger han glatt när jag kommer in. Jag svarar att visst är jag det, och så skrattar vi lite. Han frågar mig om det finns några påsar kvar där solrosfröna ligger och jag svarar mm, två. Han ska fixa fler säger han och sen betalar jag och lovar att komma tillbaka när jag har ätit upp den här påsen.
Herregud.
Den här veckan har jag bott hos Christian och lagat mat åt honom (vi har en deal). Vi storhandlade i måndags, och har värsta matschemat och grejer.
Har blivit kompis med killen som sitter i kassan där jag köper solrosfrön. Hej, är du här igen? säger han glatt när jag kommer in. Jag svarar att visst är jag det, och så skrattar vi lite. Han frågar mig om det finns några påsar kvar där solrosfröna ligger och jag svarar mm, två. Han ska fixa fler säger han och sen betalar jag och lovar att komma tillbaka när jag har ätit upp den här påsen.
Herregud.
måndag 14 mars 2011
HEJHEJ
Nej, än är jag inte död. Har inte haft lust att skriva och jag har haft saker att göra, men nu är jag tillbaka.
Så. Sen sist har jag försökt komma ikapp i skolan. Eller, försökt och försökt. Mest har jag liksom bara tänkt på hur mycket jag har att göra och då fått panik och gjort ingenting istället.
Jag har varit i Sälen med Christian i helgen. Hans familj har en husvagn där. När jag hörde det där med husvagn måste jag erkänna att jag blev lite tveksam. Jag menar, minnena från barndomens hån av campinggästerna i Hölick ekade i huvudet. Man har ju alltid rynkat lite på näsan åt husvagn liksom. Men, jag satte mig ändå i bilen, åkte fem timmar och kom fram till husvagnen som, till mitt stora förtret (ville ju liksom att det skulle var lite äckligt typ), var supermysig. Campingen var helt sjuk för övrigt. Har aldrig sett så många husvagnar i mitt liv. Långa gator med husvagnar packade som sillar.
I alla fall. På lördagen var det dags för backen. Det började ganska dåligt när jag fick prova pjäxor och skidor utanför husvagnen. Efter två minuter i pjäxorna trodde jag att mina fötter skulle explodera av smärta. Snacka om sadist, den där människan som uppfann pjäxan. Men, jag bet ihop och vi åkte till backen.
Christian har åkt skidor och snowboard i hela sitt liv. Inte konstigt därför att jag var ganska nervös inför att visa mina skills på skidorna. Mina skills är, för övrigt, obefintliga. Skulle vilja påminna om ett inlägg jag skrev på Malagabloggen om när jag och Malva var i Romme och jag ödmjukt berättade hur snabb jag var på skidorna och att hon inte skulle bli ledsen när jag svischade förbi. Så blev det ju inte, för den dagen i Romme insåg jag att jag kanske är den långsammaste människa någonsin att ha ställt sig på ett par skidor. Inför den här resan hade jag istället berättat för Christian om hur otroligt dålig jag var på skidor och att han skulle få stå och vänta i 40 minuter innan jag kom ner för barnbacken typ. Tänkte att det var bäst att undergräva mig själv liksom, så att han, efter att jag hade kämpat mig ner för backen, istället skulle berömma mig och säga att jag var mycket bättre än han trodde och att han älskar mig mest i världen (med ett stolt leende och en tår i ögonvrån). Ja, så blev det ju inte heller. Det visade sig nämligen att jag verkligen är sämst på att åka skidor och Christian fick ägna dagen åt att tålmodigt vänta i en kvart på att jag skulle ploga mig ner för backar med trevliga namn som Familjebacken och Skogsbacken. Vid några tillfällen lurade han mig att åka backar som lite svårare, men det slutade mest med att jag med gråten i halsen stannade mitt i backen och helt enkelt vägrade åka mer. Christian fick ropa små hejaramsor åt mig för att jag skulle våga åka vidare, och när jag väl var nere så var jag så arg att jag knep ihop munnen och vägrade prata med mannen som precis försökte mörda mig mitt på ljusan dan i en skidbacke. Ja, såhär i efterhand inser jag att det var rätt barnsligt, men jag var ju livrädd. Men, stackars Christian. Han var rätt tapper hela dagen faktiskt. Han fick både lyssna på gnäll över de där jävlaskithelvetesidiotäckelpjäxorna (rätt säker på att min röst vid ett flertal tillfällen gick upp till det där tonläget jag får när jag är riktigt upprörd eller stressad och som är mycket svår att lyssna på - fråga familjen Emanuelsson) och trösta mig när jag inte orkade åka den där knappliften längre (jag hoppade av och slängde mig dramatiskt i en snödriva). Allt han ville var ju att åka lite snowboard liksom.
Dagen efter, när jag klagade på hur jag knappt kunde röra mig på grund av träningsvärken from hell, frågade jag Christian om inte han också hade fruktansvärt smärta i hela kroppen. Nej, svarade han. Han hade ju knappt rört sig på hela dagen.
Det var en supermysig helg i alla fall, och hemresan till Uppsala gick fort tack vare mobilt bredband, Spotify och en lek som gick ut på att gissa filmen genom att höra musiken. Christian var helt sanslöst bra på det.
Idag var jag och fikade med Hedda som var på besök i Uppsala, så kul att träffa henne. Sedan åkte jag och Christian till IKEA och tittade på lite grejer till lägenheten. Bra dag!
Så. Sen sist har jag försökt komma ikapp i skolan. Eller, försökt och försökt. Mest har jag liksom bara tänkt på hur mycket jag har att göra och då fått panik och gjort ingenting istället.
Jag har varit i Sälen med Christian i helgen. Hans familj har en husvagn där. När jag hörde det där med husvagn måste jag erkänna att jag blev lite tveksam. Jag menar, minnena från barndomens hån av campinggästerna i Hölick ekade i huvudet. Man har ju alltid rynkat lite på näsan åt husvagn liksom. Men, jag satte mig ändå i bilen, åkte fem timmar och kom fram till husvagnen som, till mitt stora förtret (ville ju liksom att det skulle var lite äckligt typ), var supermysig. Campingen var helt sjuk för övrigt. Har aldrig sett så många husvagnar i mitt liv. Långa gator med husvagnar packade som sillar.
I alla fall. På lördagen var det dags för backen. Det började ganska dåligt när jag fick prova pjäxor och skidor utanför husvagnen. Efter två minuter i pjäxorna trodde jag att mina fötter skulle explodera av smärta. Snacka om sadist, den där människan som uppfann pjäxan. Men, jag bet ihop och vi åkte till backen.
Christian har åkt skidor och snowboard i hela sitt liv. Inte konstigt därför att jag var ganska nervös inför att visa mina skills på skidorna. Mina skills är, för övrigt, obefintliga. Skulle vilja påminna om ett inlägg jag skrev på Malagabloggen om när jag och Malva var i Romme och jag ödmjukt berättade hur snabb jag var på skidorna och att hon inte skulle bli ledsen när jag svischade förbi. Så blev det ju inte, för den dagen i Romme insåg jag att jag kanske är den långsammaste människa någonsin att ha ställt sig på ett par skidor. Inför den här resan hade jag istället berättat för Christian om hur otroligt dålig jag var på skidor och att han skulle få stå och vänta i 40 minuter innan jag kom ner för barnbacken typ. Tänkte att det var bäst att undergräva mig själv liksom, så att han, efter att jag hade kämpat mig ner för backen, istället skulle berömma mig och säga att jag var mycket bättre än han trodde och att han älskar mig mest i världen (med ett stolt leende och en tår i ögonvrån). Ja, så blev det ju inte heller. Det visade sig nämligen att jag verkligen är sämst på att åka skidor och Christian fick ägna dagen åt att tålmodigt vänta i en kvart på att jag skulle ploga mig ner för backar med trevliga namn som Familjebacken och Skogsbacken. Vid några tillfällen lurade han mig att åka backar som lite svårare, men det slutade mest med att jag med gråten i halsen stannade mitt i backen och helt enkelt vägrade åka mer. Christian fick ropa små hejaramsor åt mig för att jag skulle våga åka vidare, och när jag väl var nere så var jag så arg att jag knep ihop munnen och vägrade prata med mannen som precis försökte mörda mig mitt på ljusan dan i en skidbacke. Ja, såhär i efterhand inser jag att det var rätt barnsligt, men jag var ju livrädd. Men, stackars Christian. Han var rätt tapper hela dagen faktiskt. Han fick både lyssna på gnäll över de där jävlaskithelvetesidiotäckelpjäxorna (rätt säker på att min röst vid ett flertal tillfällen gick upp till det där tonläget jag får när jag är riktigt upprörd eller stressad och som är mycket svår att lyssna på - fråga familjen Emanuelsson) och trösta mig när jag inte orkade åka den där knappliften längre (jag hoppade av och slängde mig dramatiskt i en snödriva). Allt han ville var ju att åka lite snowboard liksom.
Dagen efter, när jag klagade på hur jag knappt kunde röra mig på grund av träningsvärken from hell, frågade jag Christian om inte han också hade fruktansvärt smärta i hela kroppen. Nej, svarade han. Han hade ju knappt rört sig på hela dagen.
Det var en supermysig helg i alla fall, och hemresan till Uppsala gick fort tack vare mobilt bredband, Spotify och en lek som gick ut på att gissa filmen genom att höra musiken. Christian var helt sanslöst bra på det.
Idag var jag och fikade med Hedda som var på besök i Uppsala, så kul att träffa henne. Sedan åkte jag och Christian till IKEA och tittade på lite grejer till lägenheten. Bra dag!
torsdag 3 mars 2011
Hamlet och soffor
Ååååååh. Alltså, så irriterad. Tills fredag ska vi ha läst Hamlet och Much Ado About Nothing. På engelska. Om jag hade vetat det här hade jag ju köpt fina exemplar av böckerna på The Globe, men jag trodde att vi skulle läsa dem på svenska. Ah. Dör. Har nu istället lånat en jättekonstig Hamlet där de liksom har klistrat in en gammal bok i en ny.... öh... Och Much Ado About Nothing verkar inte vara Shakespeares bästa verk eftersom det inte fanns ett enda exemplar på biblioteket. Nu måste jag istället läsa den som e-bok, och det är mycket jobbigare än det låter.
Annars sitter jag och obsessar över inredning. Synd att jag har noll kronor över till inredning. Om nån har en soffa, ett soffbord eller ett matbord så hojta till!
Apropå ingenting. Londonresan kändes väldigt inriktad på musik. Vi var på konsert och såg Tina Dico (SÅ bra) och dessutom såg vi ju Les Miserables (SÅ bra det också), men förutom det hände det andra konstiga, musikrelaterade incidenter. När jag och Sara väntade på Chat innan Tina Dico-konserten så gick jag på toa (skräll). Det var en sån där stor toa med bås. När jag kom in möttes jag av en dam som liksom vankade av och an vid handfaten. Jag smet in på ett bås, och precis när jag skulle sätta mig ner så började damen utanför att sjunga. Små trudelutter först, och sedan började hon liksom sjunga skalor. Do-re-mi-fa-so-la-ti typ. Fattade ingenting. Vad var syftet med den här sången? Jag kom liksom helt av mig i kissandet eftersom jag försökte lista ut vad hon höll på med. Skulle hon vara med i nån konsert själv? Trodde hon att jag var nån slags musikagent som skulle upptäcka henne? Var hon bara allmänt underlig och tyckte om att sjunga för sig själv? Ville hon bara visa mig hur fint hon sjöng? Mycket underligt.
Och på fredagen, när Sara hade tagit ledigt på jobbet och vi höll på att göra oss i ordning för att åka och shoppa på Primark så hörde vi hur killen i lägenheten ovanför också sjöng skalor. Vi beslutade oss genast för att han var med i Les Miserables.
Okej, inser att det där kanske inte var jätteintressant, men allt behöver ju inte vara jätteintressant heller. Gillar att kursivera ord. Det ger ett sånt djup till texten liksom. Eller hur?
Haha. Ska börja kursivera vartannat ord.
Annars sitter jag och obsessar över inredning. Synd att jag har noll kronor över till inredning. Om nån har en soffa, ett soffbord eller ett matbord så hojta till!
Apropå ingenting. Londonresan kändes väldigt inriktad på musik. Vi var på konsert och såg Tina Dico (SÅ bra) och dessutom såg vi ju Les Miserables (SÅ bra det också), men förutom det hände det andra konstiga, musikrelaterade incidenter. När jag och Sara väntade på Chat innan Tina Dico-konserten så gick jag på toa (skräll). Det var en sån där stor toa med bås. När jag kom in möttes jag av en dam som liksom vankade av och an vid handfaten. Jag smet in på ett bås, och precis när jag skulle sätta mig ner så började damen utanför att sjunga. Små trudelutter först, och sedan började hon liksom sjunga skalor. Do-re-mi-fa-so-la-ti typ. Fattade ingenting. Vad var syftet med den här sången? Jag kom liksom helt av mig i kissandet eftersom jag försökte lista ut vad hon höll på med. Skulle hon vara med i nån konsert själv? Trodde hon att jag var nån slags musikagent som skulle upptäcka henne? Var hon bara allmänt underlig och tyckte om att sjunga för sig själv? Ville hon bara visa mig hur fint hon sjöng? Mycket underligt.
Och på fredagen, när Sara hade tagit ledigt på jobbet och vi höll på att göra oss i ordning för att åka och shoppa på Primark så hörde vi hur killen i lägenheten ovanför också sjöng skalor. Vi beslutade oss genast för att han var med i Les Miserables.
Okej, inser att det där kanske inte var jätteintressant, men allt behöver ju inte vara jätteintressant heller. Gillar att kursivera ord. Det ger ett sånt djup till texten liksom. Eller hur?
Haha. Ska börja kursivera vartannat ord.
onsdag 2 mars 2011
Uppis
Jag är tillbaka, sedan i lördags, men har inte orkat skriva nåt än. London var fantastiskt. Så roligt att träffa världens bästa par (Sara & Chat om ni inte förstod det), bo i deras underbara lägenhet och kunna njuta av 15 grader och sol. Blev superdeppig är jag landade tidigt på morgonen i lördags och marken var helt vit. Hade typ hunnit glömma bort snön.
Sedan i lördags har jag hunnit hälsa på Malva i hennes nya lägenhet på Lillåudden. Superfin! Vi åt middag och tittade på Oscarsgalan hela natten. Den var rätt trist, Anne Hathaway och James Franco var nervösa, Filip och Fredrik pratade för mycket och det var bara lite halvbra sådär. Glad att Colin Firth och The King's Speech vann alla fina priser dock! På morgonen efter, när jag hade hunnit med en timmes sömn, satte jag mig på bussen till Uppsala. Sov på Christians axel och när jag kom fram åkte jag direkt till Akademibokhandeln för att köpa texterna jag skulle läsa till seminariet 13.15 samma dag. Kom hem till mitt rum, läste de ca 100 sidorna, gick på seminarium, gick hem till Christian och sov typ ett dygn.
Idag har vi skrivit kontrakt på lägenhet! Woho. Flyttar in nån gång veckan innan Valborg. Ska bli så roligt!
Det var vår i London!
Vi åt till och med lunch utomhus, fast lite kallt var det...
Försökte ta Elin Kling-bilder. Gick inte så bra.
Jag utanför The Globe.
Planlösning på vår lägenhet!
Sedan i lördags har jag hunnit hälsa på Malva i hennes nya lägenhet på Lillåudden. Superfin! Vi åt middag och tittade på Oscarsgalan hela natten. Den var rätt trist, Anne Hathaway och James Franco var nervösa, Filip och Fredrik pratade för mycket och det var bara lite halvbra sådär. Glad att Colin Firth och The King's Speech vann alla fina priser dock! På morgonen efter, när jag hade hunnit med en timmes sömn, satte jag mig på bussen till Uppsala. Sov på Christians axel och när jag kom fram åkte jag direkt till Akademibokhandeln för att köpa texterna jag skulle läsa till seminariet 13.15 samma dag. Kom hem till mitt rum, läste de ca 100 sidorna, gick på seminarium, gick hem till Christian och sov typ ett dygn.
Idag har vi skrivit kontrakt på lägenhet! Woho. Flyttar in nån gång veckan innan Valborg. Ska bli så roligt!
Det var vår i London!
Vi åt till och med lunch utomhus, fast lite kallt var det...
Försökte ta Elin Kling-bilder. Gick inte så bra.
Jag utanför The Globe.
Planlösning på vår lägenhet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)