Jag åkte hem till Malva igår kväll, och hängde där hela natten med henne och Tove. Vi tittade på Oscargalan, spelade grunka och åt en massa onyttigheter (och några nyttigheter - gurkstavar och paprika). Jag tycker att Oscarsgalan var helt okej i år, gillade att de fokuserade på Old Hollywood, och magin med film. Tyckte speciellt mycket om när olika skådespelare berättade små anekdoter och minnen och känslor som hade med film att göra. Annars blev jag lite besviken för att alla som hade varit favorittippade att vinna också gjorde det. Hade ju varit ganska kul om t.ex. Melissa McCarthy hade tagit hem bästa kvinnliga biroll, eller om han den spanska mannen hade vunnit bästa manliga. Han verkade gullig. Tyckte dock att Meryl Streeps första ord i sitt tacktal var roliga, för när hon vann så reagerade jag precis som hon trodde att folk skulle göra, med ett "åååh, vad tråkigt, hon igen".
När galan var slut var klockan ungefär sex på morgonen, och pappa skulle hämta mig och skjutsa mig till Uppsala vid sju. Jag bäddade därför ner mig i soffan och såg fram emot en timmes sömn. Det gick inte så bra dock, eftersom att Zelda, Malvas katt, helt plötsligt fick värsta psykrycket och halvt skrämde livet ur mig. Jag la mig nämligen ner, blundade en stund, men fick känslan av att någon stirrade på mig. Det var Zelda. Hon liksom stalkade mig hela den där timmen. Som ett lejon såg hon ut, och hon stirrade på mig som att jag var hennes byte. Varje gång jag öppnade ögonen befann hon sig typ 20 cm ifrån mig, stirrandes. En gång hade hon till och med hoppat upp bakom soffkuddarna på ryggen av soffan, och satt och spanade på mig från bakom kuddarna. Det hela var väldigt obehagligt, och lite underligt, för jag blev verkligen rädd på riktigt. För världens sötaste lilla kattunge liksom.
Nej, nu ska jag ta en efterlängtad dusch, och sedan läsa klart min superläskiga spökbok (The Little Stranger av Sarah Waters). Blir nog i säng tidigt ikväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar