En casa

Jag är hemma i Västerås och har tillgång till dator (när min bror sover). Tror dock inte att jag kommer skriva särskilt mycket här under julen när de flesta som läser faktiskt är i samma hus som jag.

Har blivit besatt av tanken på en MacBook men känner att jag nog borde glömma det, och snabbt.

Idag har jag ätit god middag, tittat på Pelle Svanslös (julkalendern) med mamma och pappa, druckit cola (äntligen!), badat i vårt nya bubbelbadkar (började skratta högt när bubblorna satte igång), duschat i vår fantastiska nya dusch (som att stå i varmt regn), hängt med min bror och läst lite. Jag har också åkt buss hem. Det var inte så kul. Jag och Kim hade planerat att åka tillsammans och meckat för att få ihop busstiderna (jag sköt upp resan tre gånger). När jag äntligen är på väg ut ur lägenheten säger min roomie att det går en expressbuss en kvart senare så jag ringer Kim och säger att vi tar den istället. Nöjd över att jag skulle komma hem fortare sätter jag mig på bussen och såg fram emot att få sällskap hem. När vi närmar oss Flogsta ser jag Kim stå vid busshållsplatsen men det gör inte busschauffören. Bussen åker förbi och i ögonvrån ser jag Kim stå kvar med plånboken i högsta hugg. Jag får lite halvpanik och ringer honom.

"Men...." säger jag, "han bara åkte förbi!"
"Jo..." svarar Kim.
"Ska jag hoppa av och ta nästa buss med dig?"
"Det kan du inte, nästa stopp är Västerås."

Så istället fick jag sitta själv på den tråkiga bussen och stirra ut genom fönstret i en och en halv timme. Kim fick stå och vänta på nästa buss i typ 57 minusgrader. Himla misslyckat.

Nu ska jag sova.