Tråk

Allt är trist nu. Jag börjar nästan gråta varje morgon när jag vaknar och drar upp persiennerna. November är världens tråkigaste månad.

Den här veckan har hittills ägnats åt plugg. Vi är nästan klara med vårt projektarbete nu, så det känns skönt. Lyckades till och med övertala min alldeles för morgonpigga grupp att ta sovmorgon till klockan elva i morgon. Victory! Jag tycker att det är lite diskriminerande mot oss morgontrötta människor att börja plugga klockan nio en dag när man egentligen är ledig.

I morgon ska jag åka hem också. Fan vad jag längtar. Tyvärr verkar jag ha blivit lite sjuk igen. Tror inte det blev bättre av dagens badmintonmatch med Kim heller. Jag sög. Vi sög faktiskt båda två, men det var roligt ändå.

Nu ska jag laga mat. Tråk.

Like sand through the hourglass

... so are the days of our lives.

Haha. Kul.

Söndag igen och jag blir rädd och glad för att tiden går så fort. Min helg har varit extremlugn. Har varit som i koma efter tentan, även fast jag är långt ifrån klar med allt plugg. Orkar inte ens tänka på allt jag måste göra nästa vecka. Eller, i morgon. Fan. Vill ha jul. Nu helst.

Idag har jag legat i min säng och ätit. Ätit tacos och köttfärssås och apelsiner. Jag har druckit cola också. Har kommit på att jag antagligen är lite halvallergisk mot socker. Efter en 50cl colaflaska började min dumma jävla mage att protestera och jag har haft en av de värsta ont-i-magen-dagarna på väldigt länge. Ingen mer cola alltså. Känns ju lite halvkul.

Jag har börjat fila på en önskelista till jul. Jag önskar mig sjukt mycket grejer i år (man märker hur mycket saker man behöver när man inte har tillgång till mammas grejer) och det känns jättetrist. Jag hatar att önska mig saker, det är mycket roligare att bli överraskad. Förra året önskade jag mig inte en enda sak och jag fick världens bästa julklappar. Bland annat mina älskade vantar. Jag älskar de där vantarna onaturligt mycket. För ett tag sen tappade jag bort en av dem och jag började nästan gråta. Som tur var hittade jag den dagen efter i min cykelkorg. Det jag skulle komma till var att det känns dumt att lägga ut sin önskelista så här tidigt. Vad tycker ni familjen?

För övrigt så sög ni för att ni inte kommenterade. Sara, som fellow blogger, förstod förstås det.

Jenny (jag vet att du är den enda som kommer bry dig om det här), jag har börjat titta på Flash Forward. Bara sett första avsnittet och det var helt okej (inte fantastiskt) men jag har två avsnitt till som jag ska se. Återkommer om det är ett nytt Lost.

Härmapa

Japp, jag stal listan av min syster.

var i hela världen skulle du helst vilja befinna dig just nu?

Hemma.

vem skulle du vilja vara om du varit en helt annan person?

Eva Cassidy

vilken egenskap önskar du att du besatt?

Öppenhet

i vilken färg är ditt drömhus målat i?

Vitt.

vilket namn är det vackraste du vet?

Carl.

vilket är det bästa ordet som finns?

Fantasi.

vad är det viktigaste att du hinner göra innan du bara är stoft?

Lära mig.

vilken saga är din favorit?

Flickan med svavelstickorna.

om du bara fick lov att äta en sak i resten av livet vad skulle du välja?

En blodig biff.

om du bara fick lov att klä dig i en färg resten av livet vilken skulle du välja?

Svart.

om du bara fick lov att se en enda film i resten av ditt liv vilken skulle du välja?

The Notebook.

om du bara fick köpa ett enda ting till vad skulle du välja då?

En väldigt lång och väldigt bra bok.

vilket språk är det vackraste du vet?

Skriven svenska, talad argentinsk spanska.

vilken bok ligger på ditt nattduksbord just nu?

Death at Dawn

vilken årstid tycker du allra bäst om?

Tidig höst.

Bliss

Jag har gjort tenta idag. Sov kanske fyra timmar i natt och kände mig halvt död när jag gick upp runt halv sju. Tentan gick nog helt okej och jag är lycklig. Det finns inte mycket som slår känslan man har efter att man har skrivit tenta. All stress och ångest rinner av en så fort man lämnar den där salen och sedan cyklar man hem i minusgrader men ler ändå och man köper alldeles för dyr frukost och njuter av den framför Nyhetsmorgon. Det är lite eufori faktiskt.

Ni suger förresten. Bara så ni vet.

When the silence is out of control

Tystnad är väldigt viktigt för mig. Det behöver inte vara knäpptyst för jag gillar att höra fläkten från datorn och regnet utanför fönstret men jag vill inte höra röster. Jag kan inte tänka ordentligt om jag inte får tystnad. Jag trivs i mitt eget sällskap. Jag vet att min familj brukade sucka åt hur tråkig jag var när jag stängde in mig i mitt rum om kvällarna. Men jag behöver ensamheten och tystnaden. Jag behöver kanske framför allt vara tyst själv. Att inte behöva prata på flera timmar är bland det skönaste jag vet. När jag och min syster delade rum några månader förra året höll jag på att bli galen. Hon kunde inte sova om hon inte hade tv:n på. Om hon inte hörde rösterna. Och jag förstår det inte. Tystnad och mörker är lugn för mig. Men morgonen är nästan värst. Jag kan varken prata själv eller lyssna på någon på morgonen. När man är trött behöver man få ordning på sina egna tankar innan man kan säga något vettigt. Det finns så många människor som är rädda för tystnad. För att vara tysta tillsammans. Det är så dumt. Att vara tysta med varandra är att lita på varandra, att känna varandra, att älska varandra. Så tror jag.

Världens bästa tjej

Idag har jag, istället för att plugga:

• Plöjt igenom ungefär halva säsong 2 av True Blood
• Ätit två apelsiner
• Ätit en clementin
• Ätit tre såna där kokosbollar med vitt skum i
  
• Tittat på Smallville. Det är inte ens bra.
• Gjort våfflor
• Sminkat mig mycket omsorgsfullt
  
• Gått och handlat för att det kändes dumt att ha sminkat mig och sedan inte visa det för någon
• Loggat in på Facebook ungefär 58 gånger
• Haft långa konversationer på Facebook om hur jobbigt det är att plugga
• Läst alla bloggar jag någonsin besökt. Typ.
• Oroat mig ganska mycket för att hamna i fängelse pga True Blood-plöjandet.

Jag har faktiskt pluggat lite. I typ en timme. Det räcker inte på långa vägar men jag tror att jag är på väg att börja förstå ergativ absolutivt kasusmarkeringssystem. Jippie!

Fan vad mitt liv suger just nu.

Tentavecka

Den här veckan kommer bli sugig. Lika bra att inse det nu. Jag har redan hunnit bli totalt överkörd på ett seminarium, men jag orkar inte bry mig. Efter seminariet åt jag lunch och sedan gick jag tillbaka till skolan och pluggade. Det gick ganska dåligt men jag gjorde det i alla fall.

Har lagat potatismos och falukorv. Det var gott. Sedan tittade jag på Biggest Loser. Sjukt bra program. Nu är klockan åtta men jag vill sova. Får man det?

LEGENDARY

Ser ni min nya lilla funktion längst ner på inläggen? Ni kan välja vad ni tycker om inlägget. KUL VA??!! Jag tycker att ni kan klicka i nån av de där rutorna om ni läser inlägget. Det är ju inte så himla jobbigt liksom. Okej, då säger vi så!

La fin de semana

Ibland skriver jag rubriker på spanska för att jag tycker att jag låter smartare då. Eller, jag tycker att jag ÄR smartare. För jag kan spanska. HAHA. Det kan inte ni! Förutom Malva, hon kan också. Vi kan ju låtsas att vi kan prata spanska flytande Malva. Det känns bättre då.

Okej, det var inte det jag skulle prata om. Det var helgen. Det är det rubriken betyder, helgen alltså. För er som inte kan spanska.

Ja. Ska sluta snacka om spanska.

I fredags gjorde jag ju ingenting. Tittade på Wuthering Heights, men det vet ni redan. Igår var jag hemma hos Crille och blev nästan tvingad att ta en shot tillsammans med alla hans korridorskompisar men lyckades slingra mig ur det. Tur det, hade ju varit lite pinsamt att spy ner hela deras kök. Sedan tittade vi på Harry Potter och jag berättade vad som händer i den sjunde boken. Tror han ångrade sig sedan. Idag har jag fikat med Hedda, pratat med pappa och inte pluggat.

Egentligen skulle helgen uteslutande ägnas åt plugg. Fan vad jag är bra. Vill sjunga en sång om mig själv.

Spanska.

Oh daddy dear, you know you're still number one

Idag är det fars dag. Jag skulle vilja vara hemma och äta pappas mat. Min pappa är bäst i världen på att laga mat. Faktum är att min pappa är ganska bra på det mesta. Jag är 21 år men jag tror fortfarande att pappa kan allt.

Grattis på fars dag pappa!

VAFAAN!

Min familj vet vad jag menar.

VIKTIGT MEDDELANDE TILL SYSTRAR

Sara Emanuelson och Jenny Emanuelson, har ni inte sett Wuthering Heights från 2009, gör det NU.

Så. Sjukt. Bra.



"I cannot live without my life
I cannot live without my soul"

Just nu vill jag träffa en galen zigenare med svart hår och vara olycklig i resten av mitt (korta) liv för att jag inte kan leva med honom.

SÖT

Jag sitter och tittar på Jay Leno show och det är en djurkille där. Han hade precis två lejonungar där och jag dog litegrann. Man känner sig ju måttligt töntig när man sitter helt ensam i sitt rum och gör små bebisljud (typ "aaaaw" och "ådususususu") och piper fram "ÅH VAD SSSÖT" med läspljud åt lejonungar på tv:n. Efter lejonungarna kom det en liten utter. De visade den här videon:



SÅÅÅ HIMLA SSSÖÖÖTA (med läspljud, det är viktigt). Mamma, kan jag få två handhållande uttrar i julklapp? Tack.

O bed! O bed! Delicious bed! That heaven upon earth to the weary head

Jag googlade verkligen "Sleep quotes". Så trött är jag att jag var tvungen att hitta ett fint citat som förklarade min sömnighet och jag tycker minsann att jag lyckades ganska bra. Delicious bed liksom. Awesome.

Det var egentligen det jag ville säga. Jag skulle ha gått ut ikväll men jag känner mig helt död så jag tänker låsa in mig i mitt rum, titta på en nyinspelning av Svindlande Höjder och sova när jag inte orkar hålla upp ögonen längre. Perfekt fredagskväll.

LOST

Jag dör. Längtar så sjukt mycket till sista säsongen av Lost.


Jag skickade den här bilden till Jenny alldeles nyss. Vi har en rolig relation, jag och min syster. Vi skrattade åt det senast igår. När vi pratar med varandra, oavsett vem det är som ringer vem så handlar det ALLTID om tv eller film. Utan undantag. Det kan handla om Mammas Pojkar, Lost, Grey's anatomy, New Moon eller Flickan som lekte med elden. Ibland klämmer vi in lite bokprat och kändisar också. Det är skojigt tycker jag. Kanske är det för att vi är de enda människorna i världen som är så pass intresserade av nöjesvärlden att vi kan prata om det i en halvtimme utan att tröttna. Jag menar, vi kan ju allt om alla serier och filmer och kändisar. Det är lite pinsamt ibland när man sitter och tittar på en ensemblefilm som He's just not that in to you med någon som inte alls är intresserad (såg den med Crille för ett tag sen) och man sitter och namedroppar och säger små onödiga fakta som: "Visste du att Drew Barrymore och Justin Long har värsta on/off-förhållandet, ingen vet riktigt vad som händer där". Särskilt när den man pratar med inte har en susning om vem Justin Long är liksom. Jag är glad att jag har någon att dela det med. Ser fram emot att se New Moon med Jenny om några veckor (jag ringde henne för övrigt i panik igår för att säga att jag absolut inte kan sitta i mitten för då får jag panik och hon förstod helt. Fint det där).

Nu ska jag sova.

Dålig början och bra avslut

Idag har jag haft en konstig dag. Det började med att jag blev väckt av väckarklockan okristligt tidigt och märkte att huvudvärken från igår hade fördubblats. Dessutom snöade det ute. Behöver jag ens säga att jag hade gjort vad som helst för att få stanna i min säng typ 12 timmar till? Nej. Det behövde jag inte, men det gjorde jag ändå. Hur som helst, eftersom jag är en duktig flicka (och för att jag inte ville att mina klasskompisar skulle hata mig i all evighet) släpade jag mig till skolan. Där satt vi från nio till tre och jobbade på världshistoriens tråkigaste arbete. Fattar inte hur människor kan vilja bli lingvister. Fan vad trist det verkar. Min huvudvärk stod i fokus den största delen av dagen eftersom jag älskar att tycka synd om mig själv. Det hjälper, jag lovar. När klockan var tre så vände humöret lite eftersom vi hade en gästföreläsning med en förläggare. Jag mös i två timmar och är ännu mer övertygad om att det är mitt drömjobb. Och herregud vad jag älskar intelligenta män som kan översätta polska mästerverk.

Klockan fem fick jag äntligen lämna Engelska Parken och åkte till Crille för att låna badmintonracket. Japp. Jag har spelat badminton idag! Jag och Kimpa cyklade till Svettis (alltså INTE Friskis och Svettis, men ni förstår varför jag kunde tro det) och hela badmintonupplevelsen var lite underlig. Det var ingen high tech-anläggning direkt. Vi var lite tidiga (eftersom Kim har nån slags pappasyndrom som gör att han måste vara väldigt ordentlig och ute i god tid. Ja, inte som min pappa då. Haha. Vilket skämt. Pappa Per komma i tid liksom...) och när vi vandrade upp för trapporna till vad vi trodde skulle vara typ Bellvuebanor hamnade vi i en väldigt klassisk gympasal där en grupp tönttjejer (för let's face it, tjejer som gympar är ju töntiga) lyfte på benen till typ Beyonces musik. Vi satt utanför (bakom ett skynke) och väntade och när tönttjejerna gick ut och det var vår tur fick vi göra i ordning vår egen plan. Alltså, dra fram stolpar och nät och grejer. Inte high tech som sagt. Vi var i alla fall grymma. Det var bara jag, Kim och en kinesisk kille i salen. Den kinesiska killen hoppade hopprep och spelade badminton med sig själv. Japp. Det låter konstigt, men det gjorde han. När vi hade spelat i typ en halvtimme kom han fram och frågade lite försynt om han fick spela mot oss. Det fick han såklart och vi blev totalt utklassade. Jag menar, killen var ju kines. Alla kineser är ju grymma på badminton. Så är det ju bara. Han lekte totalt med oss. Fast mest med Kim. Den stackars killen fick springa som en galning, fram och tillbaka på planen. Han var lite halvelak kinesen, han slog superhårda och supermjuka bollar om vartannat. Typ varannan gång Kim sprang fram för att försöka ta en mjuk boll sprang han in i nätet. Det var väldigt roligt. Han såg lite ut som en seriefigur.

Det var superkul att spela i alla fall och jag känner mig ytterst nöjd med mig själv just nu. Särskilt eftersom jag klarade mardrömsfärden hem i iskallt hällregn. Trodde att min panna skulle explodera av smärta.

Herregud. Vilket otroligt långt och tråkigt inlägg. Det är ett straff för att ni inte kommenterar.

Nu ska jag fortsätta titta på EMA:s och mysa.

Hmm

Tänker att det kanske var ett misstag att ge upp informationen om Australien. Nu kan jag inte besserwissra om det. Fan.

Ingen lärdom och ny lärdom

Den jobbigaste känslan är när man har suttit och lyssnat på en föreläsning i två timmar och när den är slut tänker "Alltså, vad i helvete snackade den där människan om? Jag har ju inte lärt mig någonting. Jag kan inget." Så tänker jag efter varje föreläsning vi har just nu. Förutom igår, när Torbjörn (han är bra han) höll ett seminarium om samhälls- och språkförändring i Australien (aboriginer snackar vi såklart om). Då fick jag lära mig massor. Visste ni till exempel var ordet Australien kommer ifrån? Va? Va?? Visste ni det? TÄNK.






Tänkt klart? Det tror jag inte. Tänk lite till.







Joråsåatte: det kommer från latinets ord för syd. Terra australis incognito. Det okända landet i syd. Fett coolt. Annars har de massa konstiga saker för sig i Australien. Män får tydligen inte snacka med sin svärmor. Någonsin. Bara när hon lämnar över dottern får de snacka med varandra. Sen aldrig mer. Sjukt skumt. Mamma, tänk om du aldrig fick prata med Chat. Hemska tanke.

I morgon har mina klasskompisar tvingat mig att gå till skolan klockan nio (!) fast vi är lediga. Inte glad. Inte glad alls.

More than a feeling

Ibland känner man alldeles för mycket och alldeles för konstigt och ibland känner man saker man trodde man hade glömt och ibland vill man känna saker man inte känner.

Jag vet, jag borde sova men min hjärna går på högvarv just nu. Jag har seriesnusat hela kvällen eftersom jag beslutat mig för att det fanimej får vara nog med ontet (ja, jag vet att det inte är ett ord egentligen) i magen och därmed inte ätit något innehållande socker på hela dagen. Förutom en liten pepparkaka men jag tycker inte att det räknas.

Jag har varit en dålig student den här veckan men i morgon måste jag verkligen rycka upp mig. Fan, vad många måsten det finns.

Har tänkt på att jag svär väldigt ofta när jag skriver. Jag tycker att det är okej. Svordomar är vackra ibland, och väldigt talande. FAN FAN FAN FAN. Kolla. Ni fattar ju hur jag känner nu.

Vet att rubriken är sjukt klyschig för övrigt men jag hörde låten på Scrubs. Så det så.

Herrejävlar.

Jag har SJUKT mycket att göra i skolan just nu. På måndag har vi ett seminarium och tills dess ska jag ha läst tre typ 30 sidor långa artiklar och kunna argumentera för och emot. Nästa fredag är det tenta på Världens Språk. Måndagen efter det ska ett superstort projektarbete till den andra kursen (korpuslingvistik) in. Tilläggas ska att jag inte fattar någonting. Alltså, jag fattar verkligen ingenting av något jag håller på med. Helt tomt i min hjärna. Känns åt helvete. Nu måste jag sätta mig med artiklarna. Jättekul. Verkligen.

Saknad.

Uppsala är ju mitt hem nu och allt som oftast känns det underbart men just idag saknar jag hemhemma. Det är faktiskt första gången som jag verkligen saknar Västerås på riktigt. Malva har varit här i helgen och vi har haft jätteroligt (ska skriva ett inlägg om det när jag orkar). Kanske är det därför det gör lite ont i hjärtat nu när jag är ensam igen och tänker på mamma som sitter och skriver veckobrev med bara pekfingrarna framför vår usla dator på nedervåningen och pappa som halvsover framför nyheterna och är arg för att det är söndag och Peter som sitter i sin fåtölj med de knotiga knäna uppdragna till hakan och läser fotbollsnyheter med VH1 på i bakgrunden och Lennon som sover med hela den lilla kroppen vriden på det mest underliga sätt i soffan och Linus som ligger platt på vardagsrumsbordet.

Jag måste åka hem snart.

Nu ska jag cykla till Folkes och köpa toalettpapper. Underbart.