Det allra, allra bästa med hösten

TV, förstås. Mitt bland Hamlet, 1984 och uppsatspanik slänger jag in nya avsnitt av mina favoritserier - och helt sprillans nya serier förstås. Har inte hunnit se allt jag vill se än, men här kommer några tankar om det jag har sett.

GAMMALT

Glee är nu inne på sin tredje säsong. Det är sista året för en del av dem, men annars är ju alltid Glee som Glee är. Totalt orealistiska sångnummer förstås, men alltid rätt trevligt. Mysigt liksom. Jag gillar Glee för att jag gillar musikaler och allt som har med det att göra, men Glee är inte lika beroendeframkallande som vissa andra serier, och därför liksom lättare att titta på. Man vill inte dö när avsnittet är slut liksom.

Sjunde säsongen av Grey's Anatomy drog igång för två veckor sedan. Sjunde??? Låter ju helt sjukt. Kommer fortfarande ihåg när det var helt nytt. Det var 2005 och jag var alltså 17 år. Haha, herregud. Hur som helst, tycker att säsongen började lovande, men ganska lugnt. Var så otroligt besviken efter säsongsavslutningen i våras. Hela grejen med Grey's Anatomy är ju liksom de spektakulära säsongavslutningarna, och den förra var bara... blah. Men, ska bli spännande att se hur stackars April klarar sitt chief resident-jobb och vem som blir den nya chefen. Fast, det vet jag redan, men ska inte avslöja. Tycker dock att hela Meredith och Derek grejen är trist. Jag menar hallå, ska ni bråka MER? Var så nöjd att de äntligen hade slutat bråka och var lyckliga. Blä.

Himym är en av mina favoritkomediserier någonsin. Det är den enda serien på TV just nu som jag faktiskt skrattar högt åt. Mest åt Barney, förstås. Inte så mycket mer att säga. Hyfsat säker på att man fortfarande inte kommer ha någon aning om vem som egentligen är den där jäkla mamman i slutet av säsongen.

Åh, så jag älskar VD. Här snackar vi obsession alltså. Den här serien är så jäkla bra på att göra nya, spännande plotlines och nya vändingar hela tiden. Saknar dock en lite häftigare huvudroll. Elena är ju faktiskt extremt tråkig. Som tur är finns det gott om andra spännande karaktärer. Damon (men hans HÅR i den här säsongen??????), Jeremy och Alaric är mina favoriter. Och Caroline förstås!

NYTT

Hart of Dixie är OC-skaparen Josh Schwartz nya serie, med Rachel Bilson i huvudrollen. Hennes karaktär är en läkare (haha) som flyttar till en småstad i Alabama för att ta över en liten läkarpraktik. Där träffar hon på snygga killar, elaka tjejer och några alligatorer. Ja, kanske inte det bästa jag någonsin har sett. MEN, jag tyckte ändå att det var rätt mysigt. Extremt orealistiskt och rätt töntigt, men mysigt ändå. Typ som Gilmore Girls. Plus att Rachel Bilson hade sjukt snygga kläder på sig. Nästan värt att titta på bara för det.

 

The Secret Circle är en ny CW-serie som handlar om ett gäng häxor. L.J. Smith har skrivit boken som serien bygger på, samma författare som skrev The Vampire Diaries. Cassie, huvudpersonen, flyttar till sin mammas gamla hemstad för att bo med sin mormor när mamman mystiskt dör (hon blir uppeldad av en manlig häxa). Det visar sig att Cassie är en häxa, och att hennes mamma var en, och att hennes mormor var en, och att hennes.... Ja, ni fattar. Häxor i familjen. Jag älskar det här! Det är intressanta karaktärer, speciellt min nya favorit Faye, spelad av Phoebe Tonkin. Inte nog med att hon är sjuk snygg, hon är dessutom en mean girl med ett samvete. Så bra. Den här serien är också intressant eftersom föräldrarna faktiskt är viktiga, till skillnad från andra tonårsserier där de alltid är bikaraktärer med väldigt lite att säga. Nej, jag tror att det här kommer bli riktigt bra.

Okej, Two and a half Men är ju inte en ny serie egentligen, men det känns så med Ashton Kutcher i huvudrollen istället för Charlie Sheen. Jag har ju egentligen aldrig gillat serien, men kände att jag var tvungen att se de första avsnitten på nya säsongen, på grund av alla skriverier. Det började hyfsat tycker jag, även om de var otroligt elaka mot Charlie, men i andra avsnittet drog jag inte på munnen en enda gång. Nej, tror jag ger upp.

Har fortfarande en massa andra serier jag vill spana in. Bland annat detta:

• Supernatural. Äntligen ny säsong!
• Pan Am. Mad Men-rip-off, men i luften. Typ. Verkar ju lite intressant ändå.
• Ringer. Sarah Michelle-Gellars nya serie, som lät så otroligt lovande men har fått usla recensioner. Kanske väntar och ser om åsikterna där ute ändras, och ger det en chans då i så fall.
• Terra Nova. Dinosaurier. Steven Spielberg. Dinosaurier. Första avsnittet väntar på datorn.
• American Horror Story. Spöken! Woho! Fast, verkar sjukt läskigt. Kanske står över.
• Homeland. CIA, terrorattentat och Claire Danes. Kan bli bra.

Pucko

När jag var i Göteborg råkade jag få med mig Erics nyckelbricka hem, och idag gick jag upp till Ica för att posta ett brev med brickan i. Jag skulle handla också, och jag hade ingen väska med mig så jag postade brevet först så att jag skulle slippa bära runt på det (för det vägde så sjukt mycket... eller nåt). Hur som helst, nöjd och glad stod jag i kassan med mina riskakor (ny besatthet), men jag hade en distinkt känsla av att jag hade glömt någonting. Så gick det upp för mig. Frimärket. Jag skulle ju köpa ett frimärke till brevet, SOM JAG REDAN HADE POSTAT! Alltså, hade det varit ett vanligt brev hade det väl varit okej, men den där nyckelbrickan kändes rätt viktig. Fick lite panik, sprang ut till brevlådan för att se om jag typ kunde gräva upp brevet, men eftersom inkastet är typ 2 cm så var ju det en ganska dum idé. Ringde postens kundtjänst, men klockan var halv elva på kvällen, så det var ju också en hyfsat dum idé. Gjorde då som alla normala människor gör vid krissituationer: ringde mamma. Fast, klockan var som sagt halv elva, och mina föräldrar går ju typ och lägger sig vid sju nu för tiden, så jag ringde Peter för att kolla om det fanns någon chans att någon av dem var vaken. Tyvärr var det pappa som var vaken. Alltså, pappa är ju egentligen ganska snäll, men när man ställer en sån dum fråga till honom (för egentligen, hur skulle han kunna veta vad man gör när man har postat ett brev utan frimärke?) så kan man ju förvänta sig ett "men vafaaan" i luren. Så, ett "vafaan" förväntade jag mig, och ett "vafaan" fick jag. Inget annat att göra än gå hem och googla saken. Verkar som att brevet antingen kommer fram till Eric eller till mig i alla fall, eller så får jag betala en faktura på 6kr för frimärket. Ingen skada skedd verkar det som. Men ändå. Kanske det mest puckade jag gjort på väldigt länge.

Men VAFAN

Tror ni inte att skåpkillarna kom precis i samma sekund som jag satte på mig skorna för att gå till skolan? Ville slå dem. Fick tre timmars mindre sömn på grund av dem.

Nä, nu åker jag till Västerås.

Att vänta på skåpfastsättarna

För två veckor sedan kom det upp en lapp om att alla lägenheter tydligen har skåp ovanför kylskåpen som sitter löst, och dessa ska sättas fast nu. "Var redo mellan 8 och 16 varje dag vecka 38 och 39". Man ba okej, det var ju asbra, väldigt specificerat och så. Ska alltså gå upp klockan åtta varje dag i två veckor och vara redo att ta emot skåpsnubbarna när som helst. Coolt. Ja, jag var lite irriterad över det här, så därför blev jag ganska nöjd när jag igår såg ytterligare en lapp att skåpfastsättarna (det stod verkligen så!) troligtvis skulle komma idag. Därför sitter jag här nu. Jag hade ju kunnat sova kvar och låta skåpfastsättarna göra sitt jobb, de har nyckel och allt, men risken är ju att jag skulle vakna av höga ljud utanför sovrumsdörren, glömma att de där människorna skulle komma och bli helt övertygad om att jag är på väg att bli mördad. Det skulle vara lite jobbigt. Så, klockan är 08.57 och jag har redan varit vaken en timme. Jaaaja, jag vet att det inte är ohyggligt tidigt för vanliga människor, men jag börjar inte förrän klockan 12 idag, så detta känns som ett absurt slöseri av värdefulla sömntimmar. Särskilt om skåpfastsättarna inte kommer. Och de lär de ju inte göra, bara för att jag sitter här och väntar.

Delirium

Jag tänkte inte överdrivet mycket när jag valde böcker på second hand-affären i Göteborg. De kostade trots allt bara en femma, så jag norpade bara åt mig de jag tyckte verkade bra, hade ett fint omslag eller som jag hade hört något om. När jag kom hem till Uppsala tittade jag igenom dem ordentligt, och upptäckte att jag faktiskt hade fått med mig en YA-dystopi -  Delirium, av Lauren Oliver. Score! Gick och la mig med boken vid klockan 11 igår och mitt försök att somna innan klockan 12 misslyckades fatalt. När klockan var närmare två tvingade jag mig själv att lägga undan boken. Idag har jag gått och sneglat på den hela dagen, men förbjöd mig själv från att läsa vidare tills jag hade skrivit klart en skoluppgift. Kastade mig över boken så fort jag var klar, och nu är den utläst. Så himla fin bok. Den handlar om en framtid där kärlek är klassad som en sjukdom. När man fyller 18 genomgår man en slags operation som gör att man aldrig kan känna kärlek igen. Eller, känna något överhuvudtaget. Det låter lite larvigt, men jag gillade den verkligen.

Och skolarbetet jag gjorde då? Jo, det var en tidslinje från nu till år 3500. Med 50 års intervaller skulle jag beskriva vad jag tror kommer hända. Alltså, fattar ni hur svårt det är? Det blev lite flummigt till slut, med aliens, elaka kvinnliga presidenter, typ femtio krig, människor som kan flyga och telefoner inopererade i öronen. Japp. Så kan det gå.

Regn, och lite mer regn

Såg solen i fredags. Den var fin. Sedan dess har det mest regnat, hela tiden. Vi fick några timmar på lördag förmiddag i Göteborg då det var uppehåll, men med hotande läskiga moln på himlen. Jag är fruktansvärt förkyld dessutom. När jag vaknade i lördags var min röst borta. Alltså, helt väck. Vi var ju där för att ha inflyttningfest hos Eric, och sedan gå ut. Jag försökte vara så trevlig som möjligt på festen, men det är inte så jäkla lätt att vara social när man inte kan prata. Så, jag fick snällt stanna hemma när resten gick ut. Lite trist. Annars var det en bra resa, jag handlade till exempel sju böcker på en second hand-affär, för 35 spänn. Eric köpte 15 böcker, för 75 kronor. Det är ju helt sanslöst, 35 böcker (och många var inbundna) för samma pris som en sketen liten pocketbok.

Den här veckan måste jag sätta igång med min uppsats. Min handledare är otroligt hjälpsam, titt som tätt dyker det upp rekommendationer på artiklar (alla från The Guardian - bra tidning) och böcker på mailen, som jag kan kan ta hjälp av. Mitt ämne är fenomenet kring young adult dystopiska romaner. Tror inte att jag hade kunnat hitta ett roligare ämne att skriva min uppsats på, så jag är väldigt nöjd.

Lillebror

Min bror är världens bästa. Idag fyller han 19 år, men jag kan tyvärr inte vara där och fira. Kommer hem snart och hälsar på, lovar. Grattis P-sorken!

Katia

Katia drar in över landet. Här i Uppsala klarar vi oss rätt bra hittills, men det är lite ruskigt ute. Ganska mysigt ändå. Igår såg jag att träden längs med Rackarbergsgatan har börjat ändra färg.

Jag är två veckor in på Engelska C nu. Jag är mycket ledig. Har två lektioner i veckan, kanske tre nån vecka, oftast måndag och fredag. Tisdag till torsdag är jag alltså oftast ledig, utan att vara ledig alls. Har c-uppsatsen hängande över mig och eftersom jag läser två litteraturkurser den här terminen har jag ungefär två böcker att läsa i veckan. Hade kanske varit bättre om jag hade haft lite fler lektioner, för herregud vad det är svårt att få en normal dygnsrytm när man är ledig så ofta. Får tvinga mig i säng vid två, och tvinga upp mig ur samma säng vid 12. Mår inte så bra av det, blir helt seg i huvudet.

På fredag åker jag till Göteborg. Vi ska på Erics inflyttningfest. Innan torsdag ska jag därför skriva uppsatsutkast (eller, bestämma mitt ämne helt i alla fall, och skriva nån sida om det), göra en creative assignment till utopia/dystopia-kursen om ett samhällsfenomen som jag stör mig på och hur jag skulle göra en satir på det (för vi läser Gulliver's Travels just nu), göra en close-reading på några scener ur Hamlet, läsa ut Gulliver's Travels och svara på frågor angående boken. Egentligen inte alls särskilt jobbiga uppgifter (förutom uppsatsgrejen eftersom allt som har med uppsatsen att göra ger mig megaångest), men känns övermäktigt när man har bomull i hela huvudet. Jaja. Alldeles strax ska jag sätta mig ner och fixa det här, och ska inte sluta förrän jag är klar med allt. Alldeles strax.

Slut som artist

Idag är jag väldigt, väldigt trött. Vi hade stor förfest här igår och gick sedan vidare till ÖGs. Dansade, pratade och hade allmänt roligt. Avslutade kvällen med kebab och diskande av typ 20 vinglas. Trots tröttheten har jag uträttat ganska mycket idag. Gått till affären två gånger, eftersom jag självklart glömde typ hälften av det jag skulle köpa första gången. Extremt ansträngande. Sedan bakade jag bullar och gjorde Gulaschsoppa. Samtidigt. Soppan är inte ens klar än, det där med att baka och laga mat samtidigt var rätt tidskrävande. Ikväll ska jag och Christian se klart The Killing. Den är okej, men utan Joel Kinnaman skulle den inte vara så väldigt intressant egentligen.

Nej, Gulaschen väntar.

Uppis igen

Så, jag är tillbaka i Uppsala för en ny termin. Efter allt krångel med lärarprogrammet fick jag till slut nog och valde att fortstätta på Språkvetarprogrammet, ta examen och sedan lägga till en utbildning på 90hp som faktiskt borde göra mig till lärare ändå, så det känns rätt bra. Vad som inte känns så bra, eller i alla fall hysteriskt otäckt är att jag i höst ska skriva C-uppsats. Hjälp! Jag har valt till en kurs i samhäll som handlar om dystopiska/utopiska samhällen. Den går i princip ut på att läsa böcker på detta tema (alltså, romaner) och dessutom får man skriva först sidan i en egen dystopisk bok! Låter ju hur kul som helst. I alla fall så tänker jag att jag vill skriva min uppsats på detta tema också. Kanske något om hur populär genren har blivit på senare år, men jag vet inte riktigt. Har ni några idéer? Man får skriva något om genren som helhet, eller om en speciell roman eller något annat som har med det att göra. Hjälp mig!

Känns bra att vara tillbaka i Uppsala annars. Kul att fixa lite i lägenheten. Har ju nyinflyttade vänner här också, varav en bor en våning ovanför mig. Yay!

Mamma upptäcker Blocket

Mamma ska köpa ett löpband. För att kunna träna samtidigt som hon plöjer den enorma Grey's Anatomy-boxen hon fick av pappa i julklapp men som han aldrig vill titta på vilket gör att hon aldrig kan titta på, så hur hon tänker att det ska förbättras med ett löpband vet jag inte, men hur som helst deklarerade hon häromdagen att hon ska köpa ett sådant. Ett löpband är ganska dyrt, men när mamma pratade med sin kollega om det stundande köpet fick hon tipset att kolla på Blocket. Och what do ya know, det fanns ju massor med löpband på Blocket, för bara 500kr! Detta berättade mamma upphetsat för oss i bilen på väg hem från Maxi i onsdags. Mamma blev så glad över detta fynd att hon bestämde sig för att kolla runt lite mer på Blocket, för att liksom se om det fanns andra saker hon ville ha, begagnat och billigt. Tänka er mammas glädje när hon hittade trädgårdsmöbler (Per, de var nästan helt OANVÄNDA, och JÄTTEBILLIGA!), servisen Berså (fast, de fanns bara som hela serviser, inte bara enstaka tallrikar eller koppar, men ändå Per, de var ju JÄTTEBILLIGA), och en hel massa andra saker också (Per, det finns ju ingen anledning att köpa saker nytt nu, eftersom BLOCKET finns!!!!!!!).

Så, året är 2011, min mamma är 54 år gammal och hon har upptäckt Blocket. Fint, tycker jag.

Vecka åtta

Det har varit så lätt att jobba den här sommaren, och det har gått så snabbt, så nu känner jag mig fullkomligt överrumplad av att det här är min åttonde och sista vecka på jobbet. Sedan har jag lite sommarlov i två veckor innan skolan drar igång. Min höst är i kaos just nu, jag har ingen aning om vad som kommer att hända, och kommer därför behöva de där två veckorna för att trakassera studivägledarna på typ varenda institution på Uppsala Universitet så att de kan ge mig ett svar på vad och hur jag egentligen ska studera i höst. Fick antagningsbeskedet för urval 2 igår och låg som reserv 4, så tror nog att jag kommer kunna börja lärarprogrammet om jag bara får veta om det går att tillgodoräkna sig poängen. Fy vad jobbigt allt ska vara.

I've got a perfect body, but sometimes I forget

Har haft en så himla bra helg i Hölick. Klämt in allt man gör där på två dagar. Plockat kantareller, plockat blåbär, grillat, myst framför brasan, gått till campingen, tagit en promenad runt Hölick och till slut solat. Jag säger till slut eftersom det krävdes viss övertalning att få ner mig på stranden. Varför? För att jag tyckte att jag var lite för tjock för att visa mig i bikini. Herregud, vad larvigt! Jag är så sanslöst trött på allt som har med vikt och kroppsångest att göra. Jag är också trött på egoboost och att älska dig själv. Orkar inte med mer tips på hur man ska tänka för att älska sin kropp. Spyr bara jag tänker på LCHF, GI och barnmatsdieter. Det är bara så otroligt onödigt alltihop. Önskar att vi bara kunde släppa det, sluta göra en grej av det, inte tänka på att varken hata eller älska sin kropp. Vill inte acceptera den eller försöka förändra den. Vill bara att kroppen ska finnas till. Typ som de inre organen, den kan finnas där och göra sitt jobb. Det räcker så för jag orkar inte längre tänka på min kropp.

The Passage: Drömcast

Jag och Jenny har utmanat varandra att göra en casting till The Passage. Detta är inte intressant för de som inte har läst boken, så ni kan hoppa över inlägget...  Hur som helst, här kommer min drömcast:

_________________________________________________________________________________

Bailee Madison som Amy i första delen. Hon är kanske lite gammal, men jag tycker att hon passar så himla bra med det där mörka håret och de bruna ögonen.

 


Christie Burke som Amy i andra delen av boken. Jag har ingen aning om hur gammal hon är, men jag tycker att hon passar finfint. Hon ser dessutom ut som Bailee Madison, fast några år äldre...

Annars gillar jag Isabelle Fuhrman eller Hailee Steinfeld som Amy:



_________________________________________________________________________________

Wolgast: Jon Hamm. Han kan spela snäll, charmig, arg och deprimerad. Perfekt.




Carter: Anthony Mackie. Ska erkänna att han var den enda jag hade sett föreslagen för den här rollen innan, men jag tycker att han är perfekt.



Sykes: Leonardo DiCaprio. Han är bra på att spela chef med konstiga idéer. Eller, han är rätt bra på att spela allt.

Lacey: Sophie Okonedo. Hon ser snäll ut, Lacey är snäll. Okonedo är visserligen brittisk, men hon fixar säkert den där jamaicanska accenten.

_________________________________________________________________________________

Peter: Isaiah Mustafa. Peter och Theo var svårast att casta. De ska ju egentligen vara biracial, men några sådana skådespelare kunde jag knappt hitta. Jag tycker att Mustafa ser ut som jag hade tänkt Peter, på ett ungefär.

Theo: Omari Hardwicke. Vet ingenting om honom, men gillar hur han ser ut. Lite hård men ändå snälla ögon.

Alicia: Evan Rachel Wood. Hon är nog lite gammal, men hon är ju så bra på att spela kick-ass-karaktärer. Tänker t.ex. på hennes vampydrottning i True Blood. Plus att hon är snygg.

Circuit (Michael): Anton Yelchin. Älskar honom. Han är nördig och gullig.

Sara: Abbie Cornish. Tror att hon kan göra Sara precis så mjuk men ändå stark som hon ska vara.

Caleb: Aaron Johnson. Tror jag är lite kär i honom. Caleb är en karaktär man gillar, och Aaron är en skådespelare man gillar.

Hollis: Chris Hemsworth. Hollis var den enda karaktär som jag inte kunde se framför mig. Har ingen aning om hur han ska se ut egentligen eller hur han beskrivs, men jag gillar karaktären och jag gillar Chris. Mycket.

Mausami: Jamie Chung eller Agam Darshi. Gillar båda. Mausami ska vara asiat, men asiat är ett ganska brett begrepp. Tycker att vem som helst av dessa skulle passa finfint som Mausami.

Bilder man måste se innan man dör

Hittade länken till den här sidan hos Hanapee, men hon hade ju valt helt fel bilder. Jag skrattade så att jag fick ont i magen åt dessa:

A polar bear with a cone stuck to his head

This cat wearing a sweater. Alltsåallvarligtjagdörhurkulärdethär????!!!

A pig wearing green boots

Och den här dog jag bara lite av:



A firefighter giving a kitten oxygen.

Öppet brev till Eric Saade

Kära Eric,

Jag skriver till dig för att berätta några saker som jag har tänkt på och som du kan ta med dig i framtiden. Eric, du är inte bra på det du gör. Du är inte en världsstjärna. När man sjunger på Kronprinsessans födelsedag avslutar man inte med att säga "Du är lika sjukt snygg som vanligt idag". Det är inte charmigt. Det är töntigt och lite vidrigt. Och när man besöker Allsång på Skansen, då är man trevlig. Man ser inte föraktfullt på de som försöker sjunga med i allsången. Man lär sig texten till den allsång man har valt. Och man försöker inte göra en aukustisk version av tidernas kanske sämsta låt, särskilt inte när man inte kan sjunga. För jag är ledsen att säga det Eric, men du är ju nästintill tondöv. Och snälla Eric, kan du ta av dig hatten? Och skinnjackan? Och hansken? Framför allt handsken på ena handen. För du är ju inte nästa Michael Jackson, hur mycket du än tror det och önskar det. Du är bara en vilsen liten pojke som döljer sin hemska röst bakom mörka lockar, hemsk attityd och fruktansvärda scenkläder. Jag tycker att du borde ge upp din musikkarriär. Skaffa ett annat jobb istället. Ett där det är ok att se ner på alla, klä sig enbart i Ed Hardy och bara vara allmänt vidrig.

Vänligen
Sofia Emanuelsson

Vidriga Eric Saade. Bildkälla.

Blä. Bildkälla.

The Passage

 Fick låna The Passage av Jenny när hon hade läst klart den, och satte tänderna i den direkt. Det tog några dagar att läsa ut den, inte bara för att den är över 900 sidor lång utan också för att man inte riktigt vill stressa sig igenom den. Den är så vackert skriven, så originell och så himla himla bra. Fortfarande, tre dagar efter att jag läste ut den sitter den i mitt huvud och gnager. Ger mig lite sömnproblem till och med, men det är det värt. Läs den om ni får chansen. Eller, nej, köp den. Låna den. Så länge ni läser den är jag nöjd.

Uppföljaren, The Twelve, har inget utsatt publiceringsdatum än men ska komma ut någon gång under 2012. Jag ber om att detta blir typ januari 2012, och inte december 2012.

norge.

Har följt händelserna i Norge hela helgen, och kan fortfarande inte fatta det. Så hemskt, sorgligt, fruktansvärt och sjukt. Helgen blev liksom rubbad, och nu är jag tillbaka på jobbet och allt är som vanligt fast 93 personer blev mördade i fredags. Vi ska ha tyst minut på hela Ica klockan 12 i alla fall. Känns bra.

Vecka fyra

Fjärde veckan på jobbet, fyra kvar efter denna. Den här veckan har flygit fram, redan torsdag och ikväll kommer Christian hem. Saknar honom under veckorna. Jag har pendlat mellan att bo hemma hos Christian och hemma hos mig den här veckan. Två gånger har jag cyklat till och från Bjurhovda. Det är en mil mellan Bjurhovda och Hacksta. Känner mig duktig.

Imorn ska jag se Harry Potter. Yay! Hoppas den är så bra som recensionerna säger.

Maskeraden i lördags var superrolig! Hade tyvärr ingen kamera själv, men har snott några bilder från Kicki.

Alltså... den där dräkten var lite stor tror jag. Jag har alltså inte skaffat silikonbröst.

Jag tyckte att Malvas Gaga-kostym var absolut bäst. Linus som präst var rätt bra också.

Christian var en.... tyroler? Tyrol? Eh. Tror han mest var glad över en ursäkt att kunna köpa det där gigantiska ölglaset.

Gaga utan gaga-hår och kanske världens tjockaste Batman.

Äntligen fredag

Efter den kanske mest händelselösa veckan i historien är det äntligen, äntligen, äntligen fredag. Och imorn har jag min maskeradfest. Ska bli så himla roligt! Jag hoppas att folk har varit riktigt fantasifulla med sina utklädnader, ska bli kul att se allting.

Efter jobbet ska jag hem till Christian, och sedan kanske ta en liten tur ner på stan och titta på fincruisingen. Inte för att jag vill se bilarna, mest för att jag vill vara ute i det här fina vädret och träffa vänner. Sedan ska jag sova . Precis så länge som jag vill, utan några väckarklockor som stör.

Bara 75 minuter kvar.