Jag är bättre än du/dig

Idag är det fredag och jag har varit på en mycket intressant föreläsning om språkanvändning. Alltså sociolekter, dialekter, språk och etnicitet och sådana spännande grejer. Dock sa Niklas, vår föreläsare, något som totalt krossade hela min värld (om du inte är intresserad av språk kommer du nog finna detta exceptionellt tråkigt). Han skrev ner följande meningar på tavlan:

1. Jag är större än du.
2. Jag är större än dig.

Han frågade vilken som var rätt och självklart, språknazister som vi är, tyckte vi att den första meningen var rätt. Jag speciellt, då det här är en mening jag har rättat otaliga gånger när någon har sagt alternativ 2 . Niklas lyssnar på vår diskussion och säger sedan att båda meningarna är rätt. Man får alltså säga: jag är större än dig. Herregud! Jag känner mig lite deprimerad. Niklas sa nämligen att jag är större än du från början var en förkortning av satsen jag är större än du är och det är ju så jag alltid har tänkt, men tydligen är det så att jag är större än dig är en prepositionssats och därmed är precis lika rätt som alternativ ett. Han sa dessutom att vi ska vara stolta över att säga: jag är större än dig, för språket förändras alltid och tur är väl det - annars skulle lingvisterna inte ha något som helst att göra.

Apropå lingvister så är de ju helt underbara. Jag vet inte om ni någonsin har träffat på en lingvist, men de som har föreläst för oss är fruktansvärt roliga. De ser likadana ut också, lite sådär halvnördiga med byxorna lite för högt upp. Och de ÄLSKAR ordvitsar, vilket inte alls är särskilt konstigt.

Ikväll är det reccegasque (för er som inte är så hippa på det där med universitetsspråk - gasque: finare fest med sittning, recce: recentior, förstaårselev) fast det visste jag inte om så jag ska inte gå på middagen. Kanske går jag på släppet efteråt.

Hasta luego amigos.