lördag 28 januari 2012

Åhåjaja

Helt plötsligt fick jag ett mycket upptaget liv. Har danska- eller norskalektioner mest varje dag, och just den här veckan har jag dessutom haft ett liv utanför skolan också. I måndags var jag och supershoppade med Maja. Kan inte komma ihåg senast jag köpte så mycket grejer. Det var mest saker som jag har tänkt på att jag behöver ända sedan vi flyttade in i lägenheten, men liksom inte kommit mig för att köpa. Som en sil, en stavmixer och en hylla till duschen. Plus en massa mer grejer, till exempel träningskläder! För efter att vi hade varit på stan så gick (hrm, åkte buss) Maja och jag till Friskis & Svettis (the horror!) och skaffade oss varsitt träningskort. Känns ju lite som att gå med i en sekt när man står där och betalar, och ser genom fönstret in till gympasalen hur en kille med en blond mowhawk med långt hår i nacken och med rosa slingor leder ett gympapass med mer energi än jag någonsin sett en människa ha och ett ansiktsuttryck av ren eufori. Som att han ser Jesus i taket på gympasalen, typ. Men, vi ska inte gå på gympa eftersom det är lite för creepy. Vi ska istället gå på yoga, kickboxas lite och gymma då och då.

I tisdags var jag i Stockholm med Teresa. Vi hade en enda anledning att åka dit: Sci-fi-bokhandeln. Jag dog därinne typ. Världens bästa ställe. Hade jag inte varit så kissnödig att jag nästan dog hade jag stannat där i fyra timmar tror jag. Fick med mig fyra böcker hem (valde noggrant) och har nu bara en endaste kvar att läsa. Blev lite besatt av att läsa igen nämligen, så det var i princip vad jag ägnade onsdagen åt. Läste en och en halv bok.

Och igår, då tog jag och Maja oss till gymmet. Ingen av oss visste riktigt hur man gjorde, så vi strövade runt lite och försökte se häftiga ut. Gjorde några halvdana situps och armhävningar innan vi vågade oss på maskinerna. Av döma av min träningsvärk idag så gick det i alla fall bra! Kändes riktigt skönt, och var faktiskt roligt också. Hoppas vi kommer iväg oftare, några gånger i veckan i alla fall!

Ikväll har jag varit ensam, Christian har varit och spelat fifa och gått ut med sina killkompisar. Jag har tittat på På Spåret, och sedan såg jag Breaking Dawn Part 1, som ingen har velat se med mig, så jag har fått vänta ett tag för att kunna se den ensam hemma i soffan. Herreguuud vilken USEL film! Jag hade ju inte direkt väntat mig något annat, men jag har så otroligt svårt för Kristen Stewart. Alltså, tillbringade helt allvarligt talat den största delen av filmen med att se ut genom fönstret för att jag tyckte att det var så genant att titta på när hon och Pattinson ska pussas och båda ser ut som att de ska kräkas typ (konstigt eftersom de ju verkar vara kära på riktigt...). Nej fy. Det enda som var bra var att hon faktiskt såg sjuk ut på riktigt, bra CGI (fast bara på henne, inte på vargarna). Och den allra, allra sista scenen gillade jag också.

Nej, nu ska jag slå ihop datorn och läsa några sidor. Imorn kommer mamma och pappa och hälsar på en stund, och på kvällen ska jag spela spel! 

onsdag 18 januari 2012

Ett, to, tre

Med start idag, och två veckor framöver har jag fyra timmars norska på tisdagar. Vi börjar klockan åtta, och slutar tolv. Läraren pratar norska, och berättar saker som får mig att tänka att norrmännen komplicerar saker alldeles för mycket. Bokmål och nynorsk, och ibland får man välja om man vill ha tre genus eller bara två. Runt elva imorse, efter tre timmars föreläsning, började jag få problem med mina ögon. Ni vet när man har lyssnat för länge, och man helt enkelt förlorar förmågan att hålla ögonen öppna. Det är lite otäckt egentligen. Man sitter där och kämpar, men det känns som att ens ögon är en rullgardin, och någon drar enträget i snöret hela tiden. Nej, fyra timmar norska är alldeles för många timmar.

Danska läser jag också några veckor framöver. Det är bättre på så sätt att det bara är två timmar, men värre eftersom jag inte fattar vad läraren säger. Alltså, jag vet att danska är ett grannspråk (eller nabosprog som det heter på danska - vad jag lär mig!) till svenska, och i skrift är det ju inte så fasligt svårt att förstå, men min lärare låter ju som att hon pratar med munnen full av gröt hela tiden. Alternativt som att hon håller tillbaka en spya. Runt omkring mig på lektionen skrattar folk åt hennes skämt, och jag ser mig förvirrat omkring innan jag låtsas att jag förstår precis vad som är så himla roligt, och skrattar högt för att inte vara helt utmobbad. Hon verkar ändå rätt rolig, den här läraren, för det skrattas en himla massa. Synd att jag uppfattar typ 25% av vad som sägs. Jaja, jag kanske lär mig. Får väl hoppas det.

Annars har jag haft en ganska strålande dag. Jag fick för fasiken VG på min c-uppsats! Har redan berättat det för alla, men det känns så trevligt att skriva ner här också. Så himla nöjd, och stolt.

Lite jobbigt är det dock att nordiska institutionen har bestämt sig för att göra livet surt för mig genom att sega extremt mycket med att registrera mig på min kurs. Detta betyder att jag inte får några pengar från CSN, och just nu behöver jag pengar. Om de inte gör det imorn så tänker jag gå till expeditionen och skälla. Hur svårt kan det vara, och hur lång tid kan det ta?

Nä, har danskalektion 10.15 imorn, och bör kanske gå upp i tid för att rensa öronen så att min hörsel är helt perfekt när jag ska försöka utröna ord ur det där de kallar språk men som egentligen är nån slags grötig röra. Sängdags!

måndag 16 januari 2012

Golden Globes

Inatt stannar jag uppe för att se Golden Globes. Kanske den roligaste galan av alla - både TV och film! Plus Ricky Gervais förstås, för även om jag förra året tyckte att hans elakheter var lite väl pinsamma så är det ju ändå spännande att se vad han tänker hitta på inatt.

I bästa film-kategorin har jag bara sett en film (Niceville), så är inte så otroligt intresserad av det just nu. När Oscarsnomineringarna släpps ska jag se till att se alla, men ikväll tycker jag att det ska bli mest roligt med TV-kategorierna. Här är de jag vill ska vinna:


Best Television Series - Drama

Nominees:

"Boss" (2011)
"Game of Thrones" (2011) - MITT VAL
"Homeland" (2011)

Åh, svårt val det här, mellan GoT och Homeland. Jag såg alla avsnitt av Homeland på en vecka, och älskade det, men jag är så fruktansvärt kär i Game of Thrones (och längtar så att jag DÖR till 1:a april då säsong 2 drar igång), så kan inte annat än hoppas på att de får ta hem statyetten.

Best Television Series - Musical or Comedy

Nominees:

"Enlightened" (2011) - MITT VAL
"Episodes" (2011)
"Glee" (2009)
"New Girl" (2011)

Alltså, Glee är det enda jag har sett ordentligt, och det är ju faktiskt inte särskilt bra. Har sett några avsnitt av Episodes dock, och det var skojigt, så väljer den.

Best Mini-Series or Motion Picture Made for Television

Nominees:

Cinema Verite (2011) (TV)
"Downton Abbey" (2010) - MITT VAL
"The Hour" (2011)
Too Big to Fail (2011) (TV)

Haha, som om det ens fanns någon tvekan här? Downton Abbey FTW!

Best Performance by an Actor in a Television Series - Drama

Nominees:

Damian Lewis for "Homeland" (2011) - MITT VAL

Åh, Damian Lewis var SÅ bra i Homeland. Han måste bara vinna.

Best Performance by an Actress in a Television Series - Drama

Nominees:

Claire Danes for "Homeland" (2011) - MITT VAL
Callie Thorne for "Necessary Roughness" (2011)

Samma sak här, i mitt huvud heter inte hon inte ens Claire Danes längre, hon ÄR Carrie Mathison.

Best Performance by an Actor in a Television Series - Musical or Comedy

Nominees:

Thomas Jane for "Hung" (2009)
Matt LeBlanc for "Episodes" (2011)

Tycker att Johnny kan få vinna något också nån gång, i vanliga fall tar ju bara Jim Parsons hem allt.

Best Performance by an Actress in a Television Series - Musical or Comedy

Nominees:

Tina Fey for "30 Rock" (2006)
Amy Poehler for "Parks and Recreation" (2009)

Här kan jag faktiskt inte välja. Har knappt sett någon av serierna.

Best Performance by an Actor in a Mini-Series or a Motion Picture Made for Television

Nominees:

Hugh Bonneville for "Downton Abbey" (2010) - MITT VAL
Idris Elba for "Luther" (2010)
Bill Nighy for Page Eight (2011) (TV)
Dominic West for "The Hour" (2011)

Klart Earlen of Grantham ska vinna!

Best Performance by an Actress in a Mini-Series or a Motion Picture Made for Television

Nominees:

Diane Lane for Cinema Verite (2011) (TV)
Elizabeth McGovern for "Downton Abbey" (2010) - MITT VAL
Kate Winslet for "Mildred Pierce" (2011)

Hehe, känns som att jag favoriserar lite... egentligen är jag inget fan av McGovern, eller i alla fall inte av hennes karaktär, men jag älskar ju Downton. Gillade faktiskt Romola Garai i The Hour också, men har fortfarande inte sett klart hela serien så den här ronden får gå till McGovern.

Best Performance by an Actor in a Supporting Role in a Series, Mini-Series or Motion Picture Made for Television

Nominees:

Peter Dinklage for "Game of Thrones" (2011) - MITT VAL
Tim Robbins for Cinema Verite (2011) (TV)
Eric Stonestreet for "Modern Family" (2009)

JA JA JA, VÄRLDENS BÄSTA KARAKTÄR!

Best Performance by an Actress in a Supporting Role in a Series, Mini-Series or Motion Picture Made for Television

Nominees:

Maggie Smith for "Downton Abbey" (2010) - MITT VAL
Evan Rachel Wood for "Mildred Pierce" (2011)

Haha, ytterligare en självklarhet. Hon är ju faktiskt ganska bäst!



Nej, nu börjar det!

onsdag 11 januari 2012

Lugn

Jag är tillbaka i Uppsala efter jullov. Eller, lov och lov. Jobbade mest hela tiden, och när jag inte jobbade hade jag extremångest för min c-uppsats. Alltså, sådan ångest att jag inte riktigt kunde sova, utan bara låg och tänkte på formuleringar och disposition och hur dålig jag är, och så bara växte klumpen i magen, tills det kändes lite som att jag skulle kvävas av panik. Men, sen slutade jag jobba, och tog upp dokumentet på datorn hemma. Lyssnade på Birdy, och insåg att jag faktiskt inte hade så himla mycket kvar att göra. Skrev klart uppsatsen här i Uppsala i måndags förmiddag och skickade in den (tillsammans med ett mycket ursäktande mejl eftersom den var så försenad). Frihetskänslan var helt sjuk, fast jag hade ändå lite ångest för att jag inte tyckte att uppsatsen är särskilt bra. Min handledare svarade på mitt mejl efter typ en timme, och förklarade att jag inte alls var särskilt sen jämfört med alla andra, så det var ju skönt. Och sedan, i tisdags morse skickade han ytterligare ett mejl och bad om ett möte. Då blev jag lite nervös, för egentligen skulle jag ju inte få ändra något mer nu. Det var den slutgiltiga uppsatsen som skickades in i måndags. Så, jag tänkte att nu har jag väl skrivit så dåligt att jag blir underkänd. Fast, det visade sig idag på vårt möte att han faktiskt tyckte att min uppsats var rätt bra. Hög nivå på diskussionen. Herregud, jag svimmade nästan av lättnad. Han ville bara ge mig en chans att utveckla några grejer lite bättre, inte ändra på något, men lägga till några meningar på två ställen. Och det är ju superbra! Blev så peppad av att han inte verkade hata uppsatsen att jag gick hem och skrev till de där smågrejerna direkt, och nu är jag nästan redo att skicka in den igen. Allra mest nöjd är jag nog över att på 30 sidor engelsk text har jag inte gjort ett enda stavfel (om han nu har läst ordentligt), och inte ens ett grammatiskt fel heller. Så, nu är det lite småfix kvar, några få meningar att skriva till och ändra på sidorna på innehållsförteckningen. Sedan kan jag släppa den här uppsatsen, som har gett mig så himla mycket ångest hela hösten, och börja om. Svenska B börjar på måndag, och även om det inte känns som världens roligaste ämne så känns det så himla bra att få börja på något nytt.

Förutom uppsatsångesten så var julen helt strålande bra. Så himla mysigt när alla är hemma, som vanligt. Jag har lite dåligt samvete för att jag var lite sur och tvär ganska ofta, det var ångesten som förstörde mitt humör. Förlåt familjen! Är himla tacksam för allt, och särskilt för alla fina paket. Har invigd brödrosten och typ ätit upp en hel jättefranska sedan i söndags. Har ställt upp alla kokböcker i kökshyllan, och använt Vår Kokbok flera gånger redan (har inte satt igång med min IBS-diet på riktigt än, insåg att pengarna inte riktigt räcker just nu, men börjar ordentligt så fort jag har fått lön). De fina ljusstakarna jag fick av mamma står på bordet och jag har bäddat med de nya lakanen. Och mamma, Christians filt är supermysig. Blir slagsmål om den i soffan nu. Sara, din tavla hänger på väggen tillsammans med en superfin tavla jag gjorde av vykorten! Nu längtar jag bara tills jag får hem Drömhem & Trädgård.

måndag 12 december 2011

Myshelg

Har haft en jättebra helg! I fredags var Maja, Christoffer och Johan här och tittade på På Spåret. Tog en av frågorna på 10:an, eller, ja, typ. Igår var jag hos Teresa. Vi lagade supergod mat och tittade på Harry Potter. Sedan skrek vi oss hesa till Singstar. Tack gode gud att ingen spelade in oss, det var faktiskt ganska mycket mer skrik än sång. Och idag har jag tittat på adventsfyrverkerier i botaniska trädgården med Kicki, Maja och Christoffer. Det var så himla häftig, synkat till musik (fast lite konstigt att en av låtarna var filmmusik från Pirates of the Caribbean). Titta vad fint!



Efter fyrverkerierna gick vi och handlade, det vankades nämligen julgodisbak! Jag gjorde trippelnötter som blev supergoda. Annars blev det pepparkakor, mariannetryfflar, knäck, glögg och julmust. Och julmusik förstås!

Imorn ska jag gå och träffa min handledare för att prata lite mer om uppsatsen. Känns jättebra, är glad att jag har en handledare som faktiskt vill träffas, istället för att mejla fram och tillbaka. Så himla mycket lättare att komma fram till något vettigt när man kan prata med någon person till person.

Nej, nu ska jag läsa lite Flyga Drake, och sedan sova!

torsdag 8 december 2011

Klar med del ett

Skickade in det första utkastet på uppsatsen igår. Första halvan är helt okej, men när jag kom till andra delen av uppsatsen var min hjärna så mosig att jag inte riktigt kunde göra något logiskt av det. Jaja, det är ju inte den slutgiltiga produkten. Min handledare får säga vad han tycker och sen får jag helt enkelt fixa ihop det så att det blir bra. Känns i alla fall skönt att jag liksom inte behöver skriva så mycket mer. Nu ska jag bara få orden som redan är nedskrivna att passa ihop.

Idag ska jag gå på ett språkvetarseminarium, för Teresa ska redovisa sin praktik. Ska bli mycket spännande! Efter det ska vi gå och ta en fika (fast, det där med att fika klockan sex på kvällen tycker jag är lite konstigt, så det blir nog middag istället, fast på café).

Så otroligt skönt att jag får några dagar ledigt nu innan jag måste fortsätta på uppsatsen. Det ger mig lite tid att titta klart på Pretty Little Liars och bara andas lite. Tror att jag åker hem för julen nästa vecka redan, efter onsdag någon gång. Då får jag en vecka att vara ledig, och sedan ska jag jobba lite, och så är det jul, och nyår, och mer jobb, och det känns superbra! Skönt att få lite pengar, de ska jag försöka spara till sommaren och OS i London.

tisdag 6 december 2011

Världens sämsta väckarklocka

Christian är bra på många sätt och vis, men han är fanimej världens sämsta väckarklocka. Igår bad jag honom att väcka mig vid nio. Jag sa åt honom att jag antagligen skulle vara jättetrött och grinig, men att han inte fick ge sig. Jag var faktiskt tvungen att gå upp. "Jaja, okej", sa han, "det fixar jag". Han fixade det verkligen inte. För att lyckas med en effektiv väckning måste man vara snäll, men hård. Man får inte ge sig. Man får inte göra som Christian gjorde imorse, trippa in tyst, ge mig en puss på kinden och säga att nu är klockan nio, det är en strålande dag, upp och hoppa, och sedan bara säga okej och försiktigt stänga dörren på vägen ut när jag börjar grymta att jag är alldeles för trött för att gå upp. Nej, man ska stå på sig, dra av täcket, prata jättemycket, spela musik, göra vad som helst för att tvinga upp den som sover. Jag menar, han kunde väl åtminstone ha typ slängt igen dörren istället, så att jag ens hade uppfattat att han var där?  Och tror ni inte att innan han smög ut så frågade han mig den dummaste frågan man kan ställa till någon som är typ 10% vaken, "men, när ska jag väcka dig istället då?". Så himla dumt, för självklart valde jag att, istället för klockan nio, vakna klockan 12.30.   

Och därför sitter jag här nu, klockan tio i elva på kvällen, och skriver uppsats.

Granen

Så himla dumt att jag är vaken nu (det är Pretty Little Liars fel - en serie jag verkligen tycker är dålig, men ändå har plöjt en halv säsong av ikväll).

I alla fall. Jag kände bara att jag var tvungen att dela med mig av en dröm jag hade inatt. Jag drömde att mamma och pappa hade köpt en otroligt ful gran. Det var typ tre grenar på den och den var helt sned. De tyckte förstås att den var jättefin, men de hade fel. Den var extremt ful. Och det var det hela drömmen gick ut på. Hemsk mardröm, på riktigt. Vaknade helt svettig. Tror att jag har lite panik för att jag inte längre får vara med att välja gran. Så nu vädjar jag: mamma och pappa, snälla köp inte en ful gran i år! Helst kan ni väl vänta tills jag kommer hem med att köpa den? Fast antar att de redan har varit på Bauhaus och köpt en sån där ful liten gran som man får typ gratis.

måndag 5 december 2011

Att få ut orden på papper

Känner mig äntligen piggare och är därför i skolan och skriver på uppsatsen. Åh, den gör mig så himla frustrerad. Inte för att jag inte vet vad jag ska skriva, utan för att jag gör det. Jag vet exakt vilka poänger jag vill ha med och vad jag ska ta upp. Det enda jag inte vet är hur dessa tankar ska kunna transformeras från min hjärna till tryckta ord på ett papper. Jag undrar om det har något att göra med att jag skriver på engelska. Att jag liksom tänker på svenska, men sedan när orden ska in i det där jäkla dokumentet så måste de på kuppen förvandlas till engelska, och då tar det stopp.

Hur som helst, förstår ni att det bara är tre veckor kvar till jul? Vart tog den här terminen vägen? Nu har jag bara några sidor kvar på uppsatsen, sedan en endaste liten lektion kvar nästa onsdag, och sedan tänker jag ta jullov. Yay!

Tillbaka till fan fiction och crossover fiction då.

torsdag 1 december 2011

Tänder och nässpray

Vilken usel dag jag har haft. Har varit sjukare än igår, inte feber (förstås, duh) men helt tömd på energi. Jag har inte ens orkat öppna mitt uppsatsdokument. Mailade min handledare och som tur var sa han att det var okej om jag skickade in den lite senare. Ska gå och lägga mig snart, hoppas på att bomullen är borta imorn. Och nästäppan. Jag är farligt nära att bli beroende av nässpray nu.

Men, förkylningen är inte värst. Vad som är värst är min mun. Det känns som att alla mina tänder ska ramla av. Har gått och känt på dem hela dagen, liksom försökt se till att de inte sitter löst. Tror inte att de gör det. Det är nog visdomständerna som spökar. När jag hade tandställning gjorde de en röntgen på min mun och såg att jag bara hade två stycken visdomständer. Båda på samma käke, men kan inte för mitt liv komma ihåg om det var över- eller underkäken. Inte för att det spelar någon roll. Önskar verkligen att de där tänderna kunde stanna där de är, inte komma upp. Det blir ju så ibland nämligen, att tänderna stannar kvar där under tandköttet. För alltså, jag har verkligen inte plats för två till tänder i min mun. Fick ju till och med dra ut min nedre framtand, för att den inte fick plats. Och den var jättejätteliten. Så, om nu de här jäkla visdomständerna har bestämt sig för att göra ett appearance i min mun, ja, då kommer jag behöva betala sjukt mycket pengar för att få ut dem. Därför tycker jag att vi alla ber en bön till vem det nu är som bestämmer sånt här och ber honom/henne (hen!) att snälla låta mina visdomständer sova för resten av mitt liv.

Fast hörni, det kanske är visdomständernas fel att jag är förkyld? Det har man ju hört talas om. Åh. Hatar allt som har med tänder att göra.

Gråt

Som förutspått gick inte pluggandet jättebra idag. Men det gick inte heller åt helvete, så det var ju bra. Fick ner några sidor. Nu ligger jag nerbäddad i sängen och ber om att jag ska vara lite friskare imorn. Kommer väl vakna upp med feber eller nåt, bara för att jag aldrig någonsin har feber, liksom.

Alltså, det här med att gråta. Har sett en lista som flyger runt på en massa bloggar, där man ska nämna fem saker man gråter åt. Tänker att det skulle vara helt omöjligt för mig. Jag har nämligen överaktiva tårkanaler. Gråter åt allt. På riktigt. Jag tror att jag gråter minst fem gånger om dagen. Det är ju inte bara sådana där hulka-tills-jag-inte-kan-andas-attacker (även om det säkert händer en gång i veckan också, åt nån smågrej som inte alls är värd att gråta över) utan mest lite smågråt. Jag gråter till exempel varje gång jag tittar på Biggest Loser. Idag grät jag lite över One Tree Hill. Alltså, det är typ världen sämsta serie? Vad är det för fel på mig? När jag var hemma i helgen grät jag över en blind kattunge på youtube (fast det var ju faktiskt värt att gråta över, kan ni tänka er något mer hjärtskärande än en blind kattunge? Jenny kunde tydligen det...) Igår började jag gråta hysteriskt när jag tittade på när Idol-Robin sjöng "You raise me up" till sin pappa. Har aldrig hört något töntigare, men pappan grät ju, och då kunde jag inte hejda mig. Ibland gråter jag av att Christian kramar mig, eller av att tänka på att Lennon ligger och sover i soffan hemma. Fast ibland tänker jag att det är bra att ha så nära till tårar. Jag kan inte ljuga om mina känslor. Är jag ledsen gråter jag. Fast, oftast så är det bara rätt jobbigt. Som när jag satt på bussen hem för några veckor sedan och började gråta öppet. Människor runt omkring mig måste ha trott att något hemskt hade hänt, att någon hade dött eller att jag hade gjort slut med min pojkvän. De kunde ju inte veta att jag satt och hulkade för att Kristina från Duvemåla-skivan är så himla sorglig.

onsdag 30 november 2011

Så jäkla typiskt

Helt underbart att vakna den dagen man verkligen ska försöka skriva klart den där jäkla uppsatsen, och vara så täppt i näsan att man inte kan andas. Addera ett kilo bomull i huvudet, och det kommer säkert att gå strålande att skriva idag. Jag är dessutom så seg att jag aldrig kommer att klara att ta mig till skolan, så köksbordet får duga idag. Problemet är att köksbordet verkligen är en riktigt dålig plats för mig att plugga på. Jaja. Försöka går ju!

tisdag 22 november 2011

Conrad

Alltså, den här jäkla Joseph Conrad. Sitter och försöker skriva en liten uppsats om hans Heart of Darkness. Synd att jag har läst boken två gånger och fortfarande inte fattar någonting. Det är utan tvekan den absolut tyngsta bok jag har läst, om ni förstår vad jag menar med det? Den är inte lång alls. Det är inte ens en roman, utan en "novella", alltså en kortroman. Ligger runt en 80 sidor. Men de där 80 sidorna är som att ta sig igenom en snårig djungel. Det är rätt snyggt gjort egentligen, för jag är hyfsat övertygad om att Conrad själv ville att det skulle kännas så. Det gör det dock inte lättare för mig att försöka fatta vad i hela världen det är han egentligen vill säga. Är han sjukt rasistisk eller kritiserar han bara kolonisatörerna? Herregud.

Jaja. Ska skriva klart det här nu, och imorn åker jag hem till Västerås igen, för Sara kommer hem några dagar! Så kul när hela familjen är samlad.

måndag 21 november 2011

IBS

Jag kom på en sak till jag verkligen vill ha till jul: den här boken. Den handlar alltså om att äta för IBS. För några veckor sedan satt jag nämligen och surfade runt lite, kollade efter nya sätt att lösa mina magproblem. Det har liksom hållit på så länge nu att jag knappt orkar försöka bli bättre längre. Inget funkar ju ändå. IBS är en kronisk sjukdom. Sådana grejer har jag tänkt. Men alltså, hur mycket har jag egentligen försökt? Jag gör ett halvhjärtat försök att sluta äta socker och tror att jag mirakulöst ska bli frisk? Och när det inte funkar, vad gör jag då? Proppar i mig fett och socker och sötningsmedel utan ände. Sedan fortsätter jag gå runt och må skit, hela jävla tiden. Jag tror inte att man kan fatta om man inte har den här sjukdomen. Den förlamar en liksom. Och man är konstant rädd. När jag ska göra något viktigt, som hålla ett föredrag, gå på ett möte med min handledare, åka hem till Västerås, äta middag ute, då måste jag planera mitt medicinintag i minsta detalj. Om jag ska skriva tenta klockan åtta måste jag ställa klockan på fyra, ta mina tabletter, vakna igen vid 6, ta fler tabletter, och jag kommer ändå inte må bra. Jag kan aldrig någonsin göra något spontant. Om någon skulle föreslå bio om en timme, och jag inte har tagit några tabletter, ja, då kan jag helt enkelt inte gå. Varje gång jag kommer till ett nytt ställe ser jag mig om efter toaletten. Alltid. Det är det första jag gör. Och det är inte bara när jag ska göra något speciellt. Jag tror att det är det folk inte fattar. IBS kan påverkas av stress, men det är inte bara psykiskt. Jag kan tillbringa en hel helg ensam i soffan, utan något som stressar mig, och jag kan må så sjukt dåligt ändå. Jag mår illa jämt. Alltså, hela tiden. Ibland är det värre än andra gånger, men jag mår alltid lite illa. Och nu är jag så förbannat trött på det här. Jag är trött på mig själv. Den här sjukdomen ska väl inte få styra över mig längre? Jag fattar inte hur den har kunnat göra det så länge redan, utan att jag har sagt till och försökt styra den istället. Så, den där boken vore en riktigt bra julklapp. Annars köper jag den själv. För när jag kommer tillbaka till Uppsala efter jul så ska jag försöka lära mig att leva med den här sjukdomen på ett hållbart sätt, så att jag slipper proppa i mig tabletter hela tiden. Den här gången ska jag försöka på riktigt. Jag lovar.

söndag 20 november 2011

Önskelista!

Nä, hörrni, det är ju faktiskt bara drygt en månad kvar till jul! Tror att det är dags att börja så smått på önskelistan. Som vanligt har säkert mamma redan köpt allt, men som tur är har jag ju tre syskon och en pojkvän som kanske också vill ge mig en present, så lika bra att ge dem lite tips!

  • Böcker. T.ex. dessa (länken går till adlibris - kolla vad lätt jag gör det för er!):
  • Kokböcker. Vår Kokbok vill jag gärna ha, eller en bra italiensk kokbok med mycket pasta!
  • Fina sängkläder för två, eftersom jag och Christian inte har några som matchar. Gärna med ett lakan till en 140 säng också, som matchar.
  • Tavlor! Är väldigt sugen på tavlor på bokomslag till böcker jag gillar. På allposters.se har de en del. Kolla här. Tycker att både Catcher in the Rye och To Kill a Mockingbird är jättefina. To the Lighthouse är också hur fin som helst, men jag har ju tyvärr inte läst boken än så känns lite skumt att sätta upp den på väggen liksom. Önskar att det fanns en fin på The Handmaid's Tale av Margaret Atwood, som jag precis läste och ÄLSKADE. Har letat överallt i Uppsala, men verkar inte vara en populär grej, det här med posters på bokomslag. Annars vet jag att British Library har en hel del i deras giftshop, i fall det skulle vara så att någon jag känner bor i London och har bra smak.....
  • En fin halsduk. Tjock och varm. Kanske grön, eller senapsgul, eller orange, eller vinröd, eller någon annan fin färg!
  • Vaser. Äger inte en enda vas. Skulle vara bra att ha åtminstone en.
  • Andra fina prydnadsgrejer till hemmet. Typ ljusstakar & lyktor, kuddar till soffan (något som matchar blått, grönt, och lila), kanske blommor också (som är lätta att sköta om!).
  • Downton Abbey säsong 2 på DVD.
Så, nu har jag lite slut på idéer. Om jag kommer på något mer så får jag fylla på listan!

Nu ska jag laga tacos.

tisdag 15 november 2011

Kepler

Jag har skaffat mig en ny vana. Jag måste läsa några sidor ur en bok innan jag somnar (ganska dålig vana, för oftast kan jag inte sluta läsa när jag väl har börjat, så när jag går och lägger mig nöjd och glad vid elva och tänker att jag bara ska läsa tio sidor så slutar det med att jag släcker lampan vid tre, 200 sidor senare). Hur som helst, i lördags var jag ju hemma. Jag hade läst ut min bok som jag skulle läsa till en kurs i skolan, och hade således inget att läsa. Efter lite orientering i mamma och pappas bokhyllor bestämde jag mig för Lars Keplers Paganinikontrakten. Varför kan jag inte riktigt säga. Kanske för att vi hade pratat om hur dålig han var, och för att jag inte riktigt kom ihåg hur mycket jag faktiskt hatade Hypnotisören. Men alltså jäklar vad usel den här boken är! Det är ett skämt, nästan. Jag menar, bara huvudpersonen, Joona Linna. Han är ju en perfekt människa, vilket gör det så trist. Han kommer på allting, hittar alla lösningar, han är bara bäst helt enkelt. Och inte det minsta trovärdig. Det är faktiskt helt omöjligt att man kan vara som han är. Något annat som irriterar mig är namnen. Människorna i boken har så SJUKT konstiga namn! Tommy Kofoed, Stewe Billgren, Carlos Eliasson... vad i helvete? Kan ni inte bara komma på ordentliga namn? Jesus alltså. Nej. Nu tänker jag aldrig mer läsa Kepler.

måndag 14 november 2011

Tidig kväll

Jag har haft den tråkigaste måndagen i mannaminne. Hade ett seminarium imorse, kom hem vid tolv och placerade mig i soffan. Sedan dess har jag inte gjort många knop. Lagat lite mat, bakat kladdkakemuffins och seriesnusat. Men, det behövs ibland. Jag ska gå och lägga mig nu (senast jag gick och la mig innan 12 måste ha varit när jag jobbade i somras), så att jag kan vakna i hyfsad tid imorn. För, den här veckan har jag mycket att göra. Har tänkt att skriva klart min c-uppsats, till exempel. Känner mig ganska pepp faktiskt. Något annat som är pepp är att Peter ska komma och hälsa på i helgen. Så, det får bli extra motivation att jobba hårt den här veckan så att jag kan vara helt ledig i helgen.

Är OTROLIGT förväntansfull inför 23:e mars och The Hunger Games efter att ha sett den första trailern. Hade förväntat mig att jag skulle bli besviken, men jag blev positivt överraskad. Bara fyra månader kvar!

Hemmahelg

Har varit hemma i helgen. Hängt med familjen, sett lite Downton Abbey och varit på födelsedagsfest. Firat fars dag idag, förstås. Avslutade helgen med att kratta löv i trädgården. Otroligt roligt. Verkligen. Men, förutom lövkrattningen så har det varit en riktigt bra helg.

Jag är lite arg på Jenny dock. Nu har hon fått mig att börja följa ytterligare en serie. Jag har ju inte tid för det här!! Men, nu blir det ju i alla fall midseason breaks, så serierna pausar ända fram till januari. Sjukt trist, men ändå rätt bra för mig som har ungefär tre ton skolarbete att få klart innan januari.

Ja, det var väl allt, typ. Ville bara uppdatera mina ca tre läsare litegrann. Jag lever och frodas! Och, imorn släpps den första, riktiga trailern för The Hunger Games. YAY! Så spännande.

torsdag 3 november 2011

Slut på depp

Jag har mått ganska pissdåligt den senaste tiden. Höstdepression tror jag att det kallas. Gått runt och gnällt över allt jag ska göra, gråtit över mörkret och mest gjort ingenting alls. Gått upp alldeles för sent, placerat mig i soffan, fått någon typ av brännskador på låren eftersom min dator är alldeles för varm för att ha i knäet (att jag aldrig lär mig att jag måste skaffa ett laptopunderlägg innan jag förstör alla mina datorer!) och spelat Lego Star Wars tills det har dansat runt lego-jedis framför ögonen på mig när jag har blundat. Imorse gjorde jag mig redo för ytterligare en dag av ingenting, men tänkte att det kanske var bäst att kolla när jag egentligen skulle lämna in det där andra utkastet av min c-uppsats. Jahapp. Det var imorn, innan klockan tolv. Då jäklar blev det fart i mig. Jag stängde av TV:n direkt, hoppade in i duschen, läste facklitteratur om crossover fiction medan jag slängde i mig några mackor till frukost, och cyklade till slut i racerfart till skolan. Det är rätt otroligt vilka underverk panik kan göra för inspirationen. Så, nu har jag suttit här i några timmar och skrivit. Det går långsamt, men det går framåt, och jag tror att jag har snappat ut ur min höstdepression nu. Det gäller bara att komma iväg, komma ut ur huset, men fy vad trist det är att man måste ha panik för att lyckas med det.

Igår såg jag förresten Tintin på bio. Alltså, jag vet inte om jag är lättimponerad eller nåt, men jag blev helt hänförd (ja, jag använde precis ordet hänförd) av hur bra animerad den var. Oscar för bästa animation, nästa. Definitivt. Den var bra i övrigt också, spännande och rolig.

Nä, uppsats var det!

söndag 30 oktober 2011

Vintertid

Så var vi där igen alltså. Det här landet, och alla dess årstider. Klockan är 16.40 och det är beckmörkt ute. Sitter vid köksfönstret och försöker skriva en uppsats, men tänker mest på hur länge det här mörkret kommer att ligga kvar. En fem, sex månader ungefär. Runt 180 dagar av mörker. Det är inte lätt att vara glad när man har detta framför sig.

Fast, man får väl tänka att om någon månad kommer snön också. Och trots att det kommer finnas dagar då den kommer att falla horisontellt, och leta sig in under kläderna, och man kommer att tänka att så här kall har jag aldrig varit, så som man gör varje vinter, så kommer den också lysa upp på kvällarna, och det här deppmörkret som egentligen bara finns under november kommer att vara ett minne blott. Jag hoppas bara att jag lyckas ta mig igenom november först.

Och jag hoppas att jag någon dag snart får energi att göra allt jag borde göra. Jag har nämligen inte tid att vänta till att snön faller.