Dålig början och bra avslut

Idag har jag haft en konstig dag. Det började med att jag blev väckt av väckarklockan okristligt tidigt och märkte att huvudvärken från igår hade fördubblats. Dessutom snöade det ute. Behöver jag ens säga att jag hade gjort vad som helst för att få stanna i min säng typ 12 timmar till? Nej. Det behövde jag inte, men det gjorde jag ändå. Hur som helst, eftersom jag är en duktig flicka (och för att jag inte ville att mina klasskompisar skulle hata mig i all evighet) släpade jag mig till skolan. Där satt vi från nio till tre och jobbade på världshistoriens tråkigaste arbete. Fattar inte hur människor kan vilja bli lingvister. Fan vad trist det verkar. Min huvudvärk stod i fokus den största delen av dagen eftersom jag älskar att tycka synd om mig själv. Det hjälper, jag lovar. När klockan var tre så vände humöret lite eftersom vi hade en gästföreläsning med en förläggare. Jag mös i två timmar och är ännu mer övertygad om att det är mitt drömjobb. Och herregud vad jag älskar intelligenta män som kan översätta polska mästerverk.

Klockan fem fick jag äntligen lämna Engelska Parken och åkte till Crille för att låna badmintonracket. Japp. Jag har spelat badminton idag! Jag och Kimpa cyklade till Svettis (alltså INTE Friskis och Svettis, men ni förstår varför jag kunde tro det) och hela badmintonupplevelsen var lite underlig. Det var ingen high tech-anläggning direkt. Vi var lite tidiga (eftersom Kim har nån slags pappasyndrom som gör att han måste vara väldigt ordentlig och ute i god tid. Ja, inte som min pappa då. Haha. Vilket skämt. Pappa Per komma i tid liksom...) och när vi vandrade upp för trapporna till vad vi trodde skulle vara typ Bellvuebanor hamnade vi i en väldigt klassisk gympasal där en grupp tönttjejer (för let's face it, tjejer som gympar är ju töntiga) lyfte på benen till typ Beyonces musik. Vi satt utanför (bakom ett skynke) och väntade och när tönttjejerna gick ut och det var vår tur fick vi göra i ordning vår egen plan. Alltså, dra fram stolpar och nät och grejer. Inte high tech som sagt. Vi var i alla fall grymma. Det var bara jag, Kim och en kinesisk kille i salen. Den kinesiska killen hoppade hopprep och spelade badminton med sig själv. Japp. Det låter konstigt, men det gjorde han. När vi hade spelat i typ en halvtimme kom han fram och frågade lite försynt om han fick spela mot oss. Det fick han såklart och vi blev totalt utklassade. Jag menar, killen var ju kines. Alla kineser är ju grymma på badminton. Så är det ju bara. Han lekte totalt med oss. Fast mest med Kim. Den stackars killen fick springa som en galning, fram och tillbaka på planen. Han var lite halvelak kinesen, han slog superhårda och supermjuka bollar om vartannat. Typ varannan gång Kim sprang fram för att försöka ta en mjuk boll sprang han in i nätet. Det var väldigt roligt. Han såg lite ut som en seriefigur.

Det var superkul att spela i alla fall och jag känner mig ytterst nöjd med mig själv just nu. Särskilt eftersom jag klarade mardrömsfärden hem i iskallt hällregn. Trodde att min panna skulle explodera av smärta.

Herregud. Vilket otroligt långt och tråkigt inlägg. Det är ett straff för att ni inte kommenterar.

Nu ska jag fortsätta titta på EMA:s och mysa.