Like sand through the hourglass

... so are the days of our lives.

Haha. Kul.

Söndag igen och jag blir rädd och glad för att tiden går så fort. Min helg har varit extremlugn. Har varit som i koma efter tentan, även fast jag är långt ifrån klar med allt plugg. Orkar inte ens tänka på allt jag måste göra nästa vecka. Eller, i morgon. Fan. Vill ha jul. Nu helst.

Idag har jag legat i min säng och ätit. Ätit tacos och köttfärssås och apelsiner. Jag har druckit cola också. Har kommit på att jag antagligen är lite halvallergisk mot socker. Efter en 50cl colaflaska började min dumma jävla mage att protestera och jag har haft en av de värsta ont-i-magen-dagarna på väldigt länge. Ingen mer cola alltså. Känns ju lite halvkul.

Jag har börjat fila på en önskelista till jul. Jag önskar mig sjukt mycket grejer i år (man märker hur mycket saker man behöver när man inte har tillgång till mammas grejer) och det känns jättetrist. Jag hatar att önska mig saker, det är mycket roligare att bli överraskad. Förra året önskade jag mig inte en enda sak och jag fick världens bästa julklappar. Bland annat mina älskade vantar. Jag älskar de där vantarna onaturligt mycket. För ett tag sen tappade jag bort en av dem och jag började nästan gråta. Som tur var hittade jag den dagen efter i min cykelkorg. Det jag skulle komma till var att det känns dumt att lägga ut sin önskelista så här tidigt. Vad tycker ni familjen?

För övrigt så sög ni för att ni inte kommenterade. Sara, som fellow blogger, förstod förstås det.

Jenny (jag vet att du är den enda som kommer bry dig om det här), jag har börjat titta på Flash Forward. Bara sett första avsnittet och det var helt okej (inte fantastiskt) men jag har två avsnitt till som jag ska se. Återkommer om det är ett nytt Lost.