Tillbaka i Uppsala och mina ögon känns som sand. Fortfarande trött på att plugga. Det tar aldrig slut. Tror november har slagit klorna i mig.
Den här veckan ser jag fram emot att spela Risk med Kim, Christian och Hedda. Även fast Kim har konstiga regler (Malva, han tycker att man ska få flytta efter trupperna när man har tagit över ett land. Det är ju bara så tråkigt och fel, jag vet). Dessutom är vanliga Risk inte ens hälften så roligt som Sagan om Ringen Risk.
I går var jag och såg New Moon. Vi mådde skit allihopa och hade inga förväntningar så jag tror att vi alla blev positivt överraskade. Biohistorier är väldigt roliga för övrigt. Jag kan fortfarande skratta högt (även fast jag inte ens var med) när jag tänker på den gången Frida klämde sina fötter i stolen framför och ställde sig upp och slog den stackars killen (som faktiskt inte hade gjort något annat än satt sig ner) på huvudet. Eller den gången när vi såg Djävulen bär Prada och de två killarna framför oss fick stackars Malva att få kväljningar under halva filmen (vi ska inte gå in närmre på vad de höll på med men det säger ju ganska mycket när två killar går och ser Djävulen bär Prada ensamma på bio). Eller när Linus kom på den briljanta idén att förfesta på bion och sedan spydde framför hela salongen. Eller när jag beslutade mig för att istället för att klämma mig förbi alla människor på sista raden på väg till toa (det var innan jag kom på att jag nog faktiskt måste sitta längst ut eftersom min blåsa kanske är världens minsta) och istället hoppa över stolsryggen men missade att tänka på att det är typ två meter till marken så jag fastnade med ena benet över stolen och andra på golvet och ramlade till slut ner. I går var jag med om ytterligare en sådan biohistoria. Jag satt lugnt och tittade på filmen. Halva hade kanske gått. Helt plötsligt vänder sig människan framför mig om och riktigt väser (extremhögt) "KAN DU SLUTA SPARKA PÅ MIN STOL?". Hela salongen vände sig och tittade på mig. Jag hade inte rört människans stol men tydligen hade min kära syster ett finger med i spelet. Men ändå, så gör man väl inte. Fast, hon hade med sig en 1,5L CocaCola som hon drack under filmen så hon kan ju inte ha varit helt normal.
Nu: sömn.
6 kommentarer:
Hahahahahahahaha. Nu har jag skrattat högt i flera minuter här på jobbet. Fruktansvärt kul måste jag säga! Jag kommer heller aldrig glömma Frida gången, har npg aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv som då. Kram sis.
haha vad kul, det dar med colan tror jag chat skulle vilja om han bara vagade. puss
Ja när ska vi ta risk-kvällen? Jag kan som sagt alla dagar och kan eventuellt tänka mig att spela efter era tråkregler. Med era regler har man ju faktiskt en bra bortförklaring om man förlorar:)
Min roligaste biohistoria,förutom Frida, var när min lillasyster skulle gå och kissa och fastnade i nåt slags vakum mellan dörrarna där man går ut.Jag glömmer aldrig när jag började undra var hon var och fick se hennes lilla huvud hoppa upp och ner i det runda pyttelilla fönstret!!
Förutom det önskar jag att jag vågade säga till någon så där på bio.I lördags satt jag bakom en människa som flyttade sitt huvud hundra gånger framför mig.Varje gång fick jag göra likadant.Undrar om den bakom också gjorde så-värsta seriereaktionen kanske...
Hahaha. Jag vill bara poängtera vissa saker. 1: Jag vill bara att alla ska veta att jag inte alls har något emot homosexuella i allmänhet. Det är bara när de har skumma saker för sig under jackorna och utbyter väldigt underliga blickar som jag mår lite illa. (antar att alla hade förstått det vid det här laget). Jag skulle nog ha tyckt att det hade varit lika äckligt om det hade varit en man och en kvinna. 2: Det var inte förfestandet i sig som gjorde att Linus spydde tydligen. Utan det var snus som var den utlösande faktorn till olyckan i papperskorgen. (ha, skrev pappersjorgen först. haha...) 3: Hur kunde du utesluta den viktigaste detaljen i din "hoppa-ner-två-meter-från-biostolen-historia"? Du sparkade ju mannen som satt bredvid dig i huvudet så att han grinade illa i flera minuter efteråt! Det var en rejäl ninjakick i stående spagat. Jag har också råkat sparka de som satt framför mig en gång så de vände sig om och gav mig värsta mördarblickarna. Det är fortfarande lite jobbigt att tänka på. Men det var på Disney on Ice när jag var typ 6. (rawsuts)
Jenny: Jag vet, jag önskar att jag hade varit med.
Sara: Haha, det tycker jag inte. Känns väldigt tragiskt.
Kim: Imorn kanske? Har fått med Hedda på planen. Ska ladda min mobil om en kvart när jag får pengar så jag hör av mig imorn.
Mamma: Haha, vakuum? Vad skojigt.
Malva: FAN! Det är ju helt sant! Hur kunde jag glömma det. Inte ok.
Skicka en kommentar